Jämlikhet

Reflektioner från Norra Hisingen (S)

Hur skolan styrs – eller allt du inte vetat att du ville veta om skola.

Det är många som gått vilse i skolans styrning, inte minst gäller detta skolpolitiker ute i våra kommuner och stadsdelar.  Intentionerna är alltid de bästa när det gäller skolpolitiken, men utan kunskap om var man kommer in i styrkedjan så får man ingen effekt på den politik man vill föra. Därför tänkte jag idag gå igenom skolsystemets olika nivåer och vilka styrdokument som reglerar skolans verksamhet. I ett Göteborgsperspektiv blir detta extra intressant då skolan står inför en massiv omorganisering.

I kortform ser det ut som följer: Staten sätter spelreglerna i form av lagar, förordningar och regleringsbrev till de myndigheter som verkar inom skolans område. Kommunen har befolkningsansvaret och är huvudman för de kommunalt drivna skolorna. Rektor ansvarar för skolenheten och…. ja det var det hela… eller?

Men hur hänger detta ihop?

Skollagen är det bärande regelverket för alla skolformer. Från förskola till gymnasieskola med alla olika anpassningar där emellan. Om man nån gång funderar på vad en viss skolform har för ansvarsområde eller vilka skyldigheter skolan har gentemot elever så är det skollagen man ska vända sig till.

Därefter är det förordningarna man ska dyka ner i och det finns några att välja på. Skolförordningen och gymnasieförordningen är de som är viktigast att nämna i dethär sammanhanget tillsammans med de olika läroplanerna. Medans skolförordningen fastställer vilka betyg som ska sättas, vad som är garanterad undervisningstid och att en viss läroplan ska gälla för respektive skolform så beskriver läroplanen målet för skolan.

Läroplanen för grundskolan är det centrala dokumentet för varför vi ska driva den obligatoriska skolan. Här avhandlas skolans värdegrund, grunden i verksamheten, vilka som är de övergripande målen samt de specifika målsättningarna med varje enskilt ämne och hur man ska värdera elevens kunskaper inom respektive ämne i åk3, 6 och 9.

Utöver detta så lämnar skolverket allmänna råd för många av de lagar som påverkar skolan. De allmänna råden är riktlinjer och guider för hur man ska/kan arbeta med olika frågeställningar som betygssättning, frånvaro, sjukhusskolor osv.

Lägg därtill till alla lagar som påverkar all form av offentlig verksamhet. Förvaltningslag, diskrimineringslag, kommunallagen och offentlighets och sekretesslagen för att nämna några så börjar man ana graden av komplexitet.

Ansvaret för skolan är ett kommunalt ansvar. Det innebär att kommunen ska finansiera skolan och tillse att det finns resurser i tillräcklig omfattning att klara av skolans uppdrag i enlighet med allt som jag lyft ovan. Det som kallas för skolans styrdokument. Men till skillnad från andra kommunala uppdrag där man kan utöva mer eller mindre direkt styrning av verksamheterna så finns det begränsningar inom skolan.

I skollagen och förordningarna för den aktuella skolformen så finns det beskrivning av vad som är huvudmannens uppgift (fullmäktige eller den nämnd som fullmäktige utser för att sköta skolhuvudmannaskapet) och vad som är rektors ansvar. Ur rektors perspektiv brukar man prata om det dubbla uppdraget – det statliga uppdraget enligt styrdokumenten och det kommunala uppdraget att följa budget och beslut i fullmäktige och nämnd.

Så vad spelar allt detta då för roll? Ganska så mycket om man tänker efter.

Vi står nu inför en omorganisering i Göteborg av hur skola och förskola ska styras. Vi har en gedigen utredning i ryggen (som jag kommer att komma tillbaka till i senare bloggpost) och vi har en intention om att skapa en skolorganisation som skapar en likvärdig skola för alla barn oavsett var man bor. Utan koll på vad som är varje nivås ansvar och skyldigheter, utan kunskap om styrdokumentens innehåll och utan tydliga ambitioner och uppdrag till den kommande organisationen så kommer inte omorganisationen leda till någonting förutom ny byråkrati och samma segregerade resultat. Men genom tydligt uppdrag och krav på gedigen kunskap hos de som nu ska ta över stafettpinnen vad gäller den politiska styrningen så har vi en chans att skapa en skola som kan vara en spjutspets mot framtiden.

 

En ny skolorganisation

lönsamDet var ett tag sedan jag skrev här. Mycket som händer i både yrkesliv och i det politiska livet där skrivandet fått stå tillbaka till förmån för… allt annat. Eftersom lusten att skriva och resonera gör sig mer och mer gällande ju längre tiden går så får ni dras med mig igen.

En av de stora sakerna som hänt sedan sist är att staden nu beslutat sig för att bryta ut skola och förskola från våra stadsdelar och lägga det i varsin fackförvaltning. Tidsschemat för detta är pressat. Den 1 juli 2018 ska grundskolenämnden och förskolenämnden starta sin verksamhet med ansvar för drygt 140 skol- och förskoleenheter.

Förändringen görs för att ge skola och förskola förbättrade möjligheter att lyckas med elevernas utveckling såväl som att skapa en bättre styrning av hela stadens skol och utbildningsverksamhet. Det är inget litet åtagande.

Jag tänkte därför ägna den närmaste tiden åt att informera, belysa och fundera kring denna jätteutmaning.

Men vi måste börja någonstans. Därför får det bli lite skollag, kvalitetsuppföljning och faktorer som påverkar elevers resultat till att börja med. Därefter så kommer jag att dyka ner i hur skolan styrs i Göteborg. Den skolutredning som genomförts inför beslutet om sammanslagning är mer än läsvärd så där kommer jag att göra lite nedslag. Sen är gränsdragningsproblematiken när man ska dela på stadsdelarnas uppdrag något som jag ska försöka gräva i litegrann.

Vad tror ni? Låter det intressant? Saknas det något?

 

 

Mål och inriktning för Norra Hisingen

Nyss hemkommen från månadens möte med stadsdelsnämnden för Norra Hisingen. Dags för summering. Elever i årskurs 9 har fått bättre och fler betyg än förra året. IFO-funktionshinders kostnader ökar mer än budget, något som är symptomatiskt för fler stadsdelar. Göteborgs folkhögskola i Backa Folkets Hus har hjälpt stora delar av sin elevkull till arbete och egenförsörjning.

Det stora beslutet för dagen var dock antagandet av det rödgröna förslaget till mål och inriktningsdokument för 2017. I budget för Göteborgs stad som fullmäktige antog före sommaren finns en rad satsningar riktade mot stadsdelarnas verksamhet som kommer att vara viktiga för kommande år. Fler lärare i skolan, satsning på matematikämnet, satsning på läsning för barn, utveckling av fosilfri förskola, ökad kvalité i hemtjänsten och satsning på hållbart arbetsliv är några av alla de satsningar som direkt eller indirekt kommer att komma stadsdelens innevånare och medarbetare till gagn.

Norra Hisingen beräknas nästa år omsätta närmare 2,2 miljarder kronor. Den allra största delen av dessa pengar är från första början bunden i löpande verksamhet. Personalens löner, hyra för lokaler, avbetalning på leasingkostnaden på allt från bilar till datorer och skolmöbler ska betalas.

Men mitt i all denna löpande verksamhet vill vi se utveckling. Fler barn ska få möjlighet att nå målen för sina studier. Fler äldre ska känna sig trygga med sin omsorg. Andelen i långvarig försörjningsstöd ska minska genom egenförsörjning. Och kvalitén i fritidsverksamheten ska utvecklas.

Nästa steg blir nu för vår förvaltning att sätta siffror på våra gemensamma ambitioner. Ett spännande arbete som vi nog får tillfälle att komma tillbaka till.

Att fiska i röda vatten – Almedalen dag 8

Vänsterpartiet har en av de skickligaste talarna som partiledare detta år i Almedalen. Jonas Sjöstedt har en talekonst och säkerhet i talarstolen som står få efter i det offentliga Sverige. Ibland har han till och med något att säga.

Till exempel att själen fryser i tomrummet. Att ett samhälle som är jämlikt är ett bättre samhälle. Att vi som kan ska ta hand om den som för tillfället inte kan. Att vara för allt som är bra och mot allt som är dåligt. 

Men det är vid ungefär denhär punkten som det hela välter över. För det går inte att äta kakan och att ha den kvar. Iallafall inte hur länge som hellst. Vänsterpartiet befinner sig i en drömsits för att växa. Man ingår inte i regeringen och behöver därför innte ta ansvar för något av de obekväma beslut som varit tvungen att tas. Man har kunnat slå sig för bröstet för alla reformer som legat i linje med de egna ambitionerna. Och ja, gratis glasögon till alla barn som behöver är en viktig reform. Men man har också kunnat gå i opposition mot allt man inte gillat. 

Vänsterpartiet har inte behövat mejsla ut en energiöverenskommelse. Man har inte behövat kompromissa i försvarspolitiska överläggningar. Man har kunnat fortsätta vara för allt som är bra och mot allt som är dåligt. Den rösten behövs också.

I riksdagen har inte de rödgröna majoritet. Inte ens när Vänsterpartiet är med på banan. Det innebär förhandling med alliansen varje gång som SD markerar att man ska rösta mot. Förhandling. Kanske ett av de viktigaste orden i svensk politik idag. I varje förhandling tar man något, i varje förhandling ger man något. När då vänsterpartiet misstänkliggör socialdemokratin för att gå i borgerlighetens ledband när man bygger majoriteter för de rödgröna förslagen är både oansvarigt och osmakligt.

Idag fiskade Jonas Sjöstedt efter väljare i socialdemokratins vänsterflygel och bland desilussionerade miljöpartister. ”Se på oss i vänsterpartiet, vi vill fortfarande. Märker ni inte att ånglokens dagar är räknade? Stå inte och skyffla kol. Häng med oss”. Det är en riskabel taktik mot ett miljöparti som redan tidigare aviserat att man kan tänka sig en mittenkoalition. Det är definitivt en riskabel taktik i ett snabbrörligt politiskt landskap där varje steg moderaterna tar mot SD riskerar att bryta Alliansen och blockpolitikens låsningar.

Vi kan ju grilla – Almedalen dag 7

I Anna Kindberg Batras tal så sitter vi alla och grillar. Vi sitter alla med våra svenska värderingar och kokar den svenska färskpotatisen för tidigt så den har kallnat lagom till att köttet blivit för bränt. Regnet hotar i skyn och myggen spanar bakom stugknuten. Men framför allt sitter vi och oroar oss över jobben skolan och omsorgen. Om Anna Kindberg Batra får bli stadsminister, då lovar hon att vi ska få grilla i fred utan oro för framtiden.

Precis så dåligt var talet i sin dramaturgi. ”Varsågod nu kan ni applådera” (yttrades ett flertal gånger från podiet)

Det var ett klassiskt konservativt borgerligt Moderaterna som målades upp. Den som begår brott ska ha hårdare straff. Vi ska inte ens ha ett andrum i flyktingmottagandet, vi ska ha flyktingpaus. Terrorister angriper för att de hatar frihet. Vi ska gå med i NATO.

Anna Kindberg Batra träffade dock rätt en gång. När hon beskrev det oriktiga i att flytta på nyanlända som börjat etablera sig i en kommun. Men slutledningen var att den som man skulle skylla på var stela byråkrater som såg på människor från ovan och med social ingenjörskonst flyttade människor land och rike runt med ett pennstreck bara för att följa förordningar. Om nu Anna Kinberg Batra vill vara med och ta ansvar börja då med att prata med dina moderata kollegor som styr en rad kommuner runt om i landet. Du kan bland annat prata med dina vänner i Danderyd, Täby och Österåker. Uppmana dem att ta det ansvar som så många andra kommuner faktiskt tagit. Då kanske vi kan skapa hållbarhet i mottagningssystemet när alla tillsammans axlar den gemensamma utmaningen.

Även jobbskatteavdraget har dammats av, fast nu under nytt namn. Förstajobb avdrag heter det visst. Inget nytt under solen med andra ord. Vi fick även ett annans nyord presenterat. ”Bidragstaket” som dock ingen riktigt vet vad det ska innebära eftersom beräkningsexemplen som hittills visats upp varit oerhört vaga. Men att det skulle innebära en rimligare situation för en flerbarnsfamilj med arbetslösa föräldrar tvivlar jag starkt på.

Dagens roligaste måste väl ändå vara uttalandet att Alliansen håller samman och ger gemensamma besked.
Skulle inte tro det.
Kanske kommer något mer sammanhållet längre fram närmare valet men just nu spretar det betänkligt. Liberalerna hoppade av energiöverenskommelsen som Moderater, Centerpartister och Kristdemokrater gick med på. Tidigare i veckan hotade Jan Björklund med att riva upp både denna såväl som den försvarspolitiska överenskommelsen. om de kom till makten efter 2018. Centerpartiet har tagit ställning mot den restriktiva flyktingpolitik som nu förs. Kristdemokraterna, ja de vevar på för fullt med sina gummikulor och vattenkanoner.

Allt de hittills är överens om är sänk lönerna och anställ flera tusen poliser. Det är inte ett regringsalternativ vi ser – det är en invit till SD att bli stödparti.

 

För de redan frälsta – Almedalen dag 6

Ni har alla suttit på lektioner i grundskolan och haft lärare som fullkomligt förtrollat er. Som visat värden genom sin undervisning. Som öppnat ögonen och fått er att vilja ta all kunskap med er ut genom dörren och göra allt man kan för att sträva efter att bli …. (insätt valfri önskan). Sen finns det lärare man haft som gjorde att man tappade all den viljan på mindre än två minuter och somnade med pannan mot bänken.
Det fanns en tredje kategori nämligen de lärare som kändes spännande och som man såg fram mot att ha lektion med, åtminstone i början på läsåret, men på vars lektioner man kom på sig själv med att zoona ut helt. I slutet på lektionerna stirrade ut genom fönstret funderades på något helt annat. Den typen av lärare var Isabella Lövin i sitt premiärtal på Almedalen.

Det har varit ett minst sagt besvärligt år för MP. Handskakningsgate, valhänt mediehantering, att få gå med på starka inskränkningar i asylrätten, sälja kolbiten och byta ett språkrör. Inget av detta syntes till i isabella Lövins anförande. För det var ett anförande. Det var inget tal – hur entusiastiskt de närmast sörjande än applåderade och tjoade.

Jag har den allra största respekt för Isabella Lövins arbete. Som journalist skrev hon begripligt om komplicerade skeenden. Hennes bok tyst hav och hennes engagemang i fiskerifrågor i europaparlamentet har alltid slagit an en sträng hos mig som utbildad och tidigare praktiserande marinbiolog. Som biståndsminister var hon habil och kunnig. Men som talare gjorde hon inget avtryck.

Men det var kanske inte meningen att göra avtryck hos mig som sosse. Förmodligen var anförandet riktat till de redan frälsta, till de som inte sviktat i sin MP-övertygelse. ”Jag har varit runt i världen och alla gillar Sverige”. ”Jag har varit runt i världen och nu har vi världens chans att flytta miljöfrågorna framåt i olika forum”. Och visst har hon rätt, men det är inga nyheter.

Så, MP ägnade sin dag i talarstolen åt att i princip säga ”Vi sitter i regeringen, därför får vi svälja det mesta. Men som realist så vet jag att vi tar små små miljösteg framåt”

Det kanske fungerar på de närmast sörjande, det kanske dämpar den värsta interna kritiken. Men det vinner inga val 2018.

När mörkret tränger på – Almedalen dag 5

Mina stödanteckningar efter varje tal på Almedalen blir kortare för varje gång. Dels beror det på att ambitionen sviktar, men framför allt på att det blir färre och färre nyheter. Idag var det Jimmie Åkessons tur och det enda som står i mina anteckningar är ”fy fan”.

Det är en unken doft av förruttnelse som sprider sig från scenen när SD håller hov. Gamla unkna idéer som borde varit nedgrävda och orörda sedan tidigt 1900-tal luftas åter igen uppblandat med en stor dos ohederlighet och hyckleri.

Brexit är bra, invandrare är dåliga och folkmusik är önskvärt. EU är hemskt för det hotar mångfalden. Invandrare är dåliga för de hotar svenskheten. Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka.
Okej, det sista är från George Orwells roman 1984, men Jimmies enda brist i jämförelsen är att han är en sämre stilistiker än Orwell.

Det märks att SD:s utrymme på högerkanten har minskat. Moderaternas lag och ordningslinje, Folkpartiets försvarsambitioner, Centerpartiets sänkta löner i förorten och Kristdemokraternas gummikulor och vattenkanoner har drastiskt minskat det politiska frirum som SD prenumererade på under tidigare regering. Så vad göra? Jo – skruva upp krigsretoriken till elva.

Förorterna ska ”återtas tillbaka till varje pris” och man ska ”slå mot de destruktiva krafterna” för att sedan  vara konstruktiv. Bränn jorden och se sen vad man kan låta gro. Aldrig har väl en politiker så öppet gett legitimitet till Soldiers of Odin och andra sk medborgargarden.

Vi ska ovanpå detta ha ett svenskt förhållningssätt att förhålla oss till konflikter, till att förhålla oss till andra människor. Jag antar att Erik Almqvist är ett föredöme när det gäller dessa förhållningssätt.

Jag läste i morse en artikel i pressen om den lokala  SD-politikern som nu står åtalad för barnsexbrott. Jag påminner mig SD-politikern som dömdes för våldtäkt mot barn 2015. Ytterligare en SD-politiker dödshotade sin exfru. Ytterligare en SD-politiker dömdes för olaga förföljelse av sin exfru. En SD-sympatisör (enligt egen utsago) i Skåne sex-trakasserade 11 kvinnliga politiker med grova SMS och fälldes för sexullellt ofredande. Varje dag hotas kvinnor på nätet att de ska gruppvåldtas påhejade av den bruna SD-svansen på nätet för att de framfört en feministisk eller vänsterorienterad ståndpunkt. Eller för att de har tagit ställning för antirasism.
Varför tar jag upp detta. Kanske för att Jimmie i sitt tal sa att det är ett utslag av ett kulturellt fenomen att tjejer utsätts för tafsande på festivaler och att dessa kulturer är underlägsna den svenska kulturen. Den kulter Jimmie borde ha talat om är den chauvinistiska kulturen.

Förorten ska tas tillbaka till varje pris och flyktingförläggningarna brinner. Bevara Sverige Svenskt. Bevars oss väl för SD. Sverige har inte råd med mer av Jimmie Åkesson.

Nationalkonservatism – Almedalen dag 4

Egentligen borde jag bara skriva en 2,6% lång text. Det är så mycket utrymme och tyngd KD har i den politiska sfären.  Det är så många som kan tänka sig att rösta på dem.
Från Alf Svenssons paternalistiska konservatism där han som predikant stakade ut en socialkonservativ väg till Göran Hägglunds socialkonservativa familjepolitiska fokus till Ebba Bush Thors fullt utblommade kristna högervärdering modell republikanska partiet i USA har partiet gått stadig kräftgång.

Ett tappert försök att vrida partiet höger ut för att ta det utrymme som Fredrik Reinfeldt lämnade öppet med sitt nya Moderaterna har effektivt försvunnit när nya moderaterna har blivit samma gamla moderater man alltid varit under Anna Kindberg Batra. Vad gör då KD? Hittar en ny nisch? Nej man svänger ännu längre höger ut i en allt mer nedåtgående spiral.

Det var flaggor, värderingar, hemland och ”Almedalsvänner” som strömmade ut från scenen. Detta ”Almedalsvänner” förtjänar en notis. Tidigare har SD patenterat ”sverigevänner” och gjort det till mantra i var och vartannat tal som Jimmie Åkesson hållit (och i morgon får vi nog höra det igen). I mina öron låter ”Almedalsvänner” som om man retoriskt försöker föra ut KD rätt ut i den riktigt farliga högern.

Nåväl. Tidigare under dagen intervjuades Ebba Bush Thor om åtgärder för stärkt integration och för att möta oro i förorterna. Mer poliser stod självklart högt på önskelistan men även alternativa vapen till polisen. Sedan tidigare har Ebba Bush Thor konstaterat att sådana vapen är gummikulor, och vattenkanoner.

Enligt KD är vi en värderingskris. Tilliten hotas. Dygder som tidigare tillhört fäderneslandet är på upphällningen. Förorten brinner. Men för att rädda dessa mjuka värden behövs hårda tag. Jag tvivlar på att gummikulor i förorten kommer att vare sig upprätta hennes värderingar eller leda till bättre integration.

Det var ett tråkigt tal, det var ett oinspirerat tal. Det var ett tal av en partiledare som knappt förtjänar 2,6%

Den svenska modellen – Almedalen dag 3

Sverige behöver en folkrörelse, Sverige behöver dig.
Svårare än så är det inte. Vi har alla en plats i samhällsbygget, en roll att spela.
Alla ska ha en chans. Och om inte det räcker så ska man ha en chans till.

Idag presenterades fem punkter mot segregation av Stefan Löfvén. Fem punkter som ska vara ett första steg för att bryta den utveckling som fått pågå alldeles för länge.
Genom att skärpa polisens arbete mot den organiserade kriminaliteten, genom att stärka utrikes födda kvinnors möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, genom satsningar på skolan, satsningar på föreningslivet och bostadsområden ska förorten stärkas.

Jag har under många år haft möjlighet att arbeta i Angered. Ett av Sveriges alla miljonprogramsområden. Ett område präglat av utanförskap, men också fyllt av framåtanda, vilja, drömmar och längtan. Precis som på alla andra ställen i Sverige. Men denna längtan och dådakraft har under allt för lång tid hindrats och motarbetats genom stora luckor i välfärdssystemet.

Vi vet vad som fungerar, vad som kan vända på utvecklingen. Skolor som får möjlighet att utveckla barn och unga. Professionella och välutbildade fritidsledare som vet hur man tillsammans med ungdomar skapar utveckling. Ett starkt föreningsliv som får vuxna och ungdomar att arbeta tillsammans. Arbete och utbildning till den som är arbetslös. Möjligheter för näringsliv och innevånare att satsa på företagsetablering och utveckling.

För att denna utveckling ska ske behövs alla goda krafter.

Idag stod en stolt partiledare och en trygg statsminister i talarstolen och levererade. Han pekade ut en riktning som jag tror är den enda riktning som på allvar kan bygga ett gemensamt samhälle för alla oavsett bakgrund.

Det har varit skakigt i det offentliga Sverige och viss mån är det fortfarande det. Beslutet om tillfälligt försvårande av möjligheterna för anknytningsinvandring och tillfälliga uppehållstillstånd var inte en av de stoltaste stunderna i Socialdemokratins historia. Det beslutet gjorde ont ända in i själen. Låt oss nu arbeta för att bryta segregation, möjliggöra inkludering och etablering så att andrummet kan ta slut och vi återigen kan vara en trygg plats för den som behöver fly och skapa möjlighet för barn att få växa upp tillsammans med sina föräldrar.

Vi kan bättre och vi ska göra bättre.

Mer jobb mindre människor – Almedalen dag 2

”Alla jobb behövs”.

Jag förstår att det är lättare att försvara jobb än mäniskor. Människor har vilja, drömmar, ambitioner. Människor älskar, hatar och längtar. Människor strävar.
Det är inte konstigt att man som försvarare av näringslivet, som försvarare av nyliberalismen, gärna drar lans för jobb snarare än människor. Och det är detta Annie Lööf gjorde idag.

”Vi ska inte lagstifta om lönebildningen” deklamerade Annie Lööf från talarstolen i Visby idag. I meningen efter så fortsatte hon med att om Centern får makten så ska man lagstifta om en ny anställningsform. En anställningsform som ska ge de som bor i förort och landsbygd ingångsjobb. Jobb utan krav på kvalifikationer, jobb som inte ger lika bra betalt, jobb som är lagstiftade låglönejobb. Man brukar säga att politiker glömmer sina löften efter valet. Annie Lööf glömmer sina löften efter en mening.

Ju längre som talet pågick desto tydligare framträder den spricka som vi sett i Alliansen sedan Kristdemokraterna svek Decemberöverenskommelsen. En känga till Folkpartiet.. ehh Liberalerna för att de inte var med i energiöverenskommelsen. En förtäckt känga till Moderaterna för deras brist på klassmedvetenhet (jo faktiskt). Samma ultimata krav på reformer som man inte lyckades leverera under de senaste regeringsperioderna. Samma trötta gamla förslag.

Men det är bara förortens innevånare och förortens barn som kommer på tal när lönerna ska sänkas, arbetsrätten ska urholkas och arbetsgivaravgifterna ska slopas. Det är aldrig medelklassidyllens barn som ska gå otrygga lågbetalda jobb till mötes efter sin utbildning.

Att det ska vara så svårt att förstå att det är inte jobb som ger trygghet. Det är lön för jobb som ger trygghet. Det är anställningsskydd som ger trygghet. Det är den tryggheten och långsiktigheten som låter människor sträva, vilja och våga. Det är när du tjänar lite mer än existensminimum som möjligheten att satsa på framtiden uppstår. Låglönejobb är bara en effektiv åtgärd för att slå undan benen på människor.

Alla människor behövs.

« Äldre inlägg

© 2017 Jämlikhet

Tema av Anders NorenUpp ↑