Jämlikhet

Reflektioner från Norra Hisingen (S)

Månad: juli 2016

Att fiska i röda vatten – Almedalen dag 8

Vänsterpartiet har en av de skickligaste talarna som partiledare detta år i Almedalen. Jonas Sjöstedt har en talekonst och säkerhet i talarstolen som står få efter i det offentliga Sverige. Ibland har han till och med något att säga.

Till exempel att själen fryser i tomrummet. Att ett samhälle som är jämlikt är ett bättre samhälle. Att vi som kan ska ta hand om den som för tillfället inte kan. Att vara för allt som är bra och mot allt som är dåligt. 

Men det är vid ungefär denhär punkten som det hela välter över. För det går inte att äta kakan och att ha den kvar. Iallafall inte hur länge som hellst. Vänsterpartiet befinner sig i en drömsits för att växa. Man ingår inte i regeringen och behöver därför innte ta ansvar för något av de obekväma beslut som varit tvungen att tas. Man har kunnat slå sig för bröstet för alla reformer som legat i linje med de egna ambitionerna. Och ja, gratis glasögon till alla barn som behöver är en viktig reform. Men man har också kunnat gå i opposition mot allt man inte gillat. 

Vänsterpartiet har inte behövat mejsla ut en energiöverenskommelse. Man har inte behövat kompromissa i försvarspolitiska överläggningar. Man har kunnat fortsätta vara för allt som är bra och mot allt som är dåligt. Den rösten behövs också.

I riksdagen har inte de rödgröna majoritet. Inte ens när Vänsterpartiet är med på banan. Det innebär förhandling med alliansen varje gång som SD markerar att man ska rösta mot. Förhandling. Kanske ett av de viktigaste orden i svensk politik idag. I varje förhandling tar man något, i varje förhandling ger man något. När då vänsterpartiet misstänkliggör socialdemokratin för att gå i borgerlighetens ledband när man bygger majoriteter för de rödgröna förslagen är både oansvarigt och osmakligt.

Idag fiskade Jonas Sjöstedt efter väljare i socialdemokratins vänsterflygel och bland desilussionerade miljöpartister. ”Se på oss i vänsterpartiet, vi vill fortfarande. Märker ni inte att ånglokens dagar är räknade? Stå inte och skyffla kol. Häng med oss”. Det är en riskabel taktik mot ett miljöparti som redan tidigare aviserat att man kan tänka sig en mittenkoalition. Det är definitivt en riskabel taktik i ett snabbrörligt politiskt landskap där varje steg moderaterna tar mot SD riskerar att bryta Alliansen och blockpolitikens låsningar.

Vi kan ju grilla – Almedalen dag 7

I Anna Kindberg Batras tal så sitter vi alla och grillar. Vi sitter alla med våra svenska värderingar och kokar den svenska färskpotatisen för tidigt så den har kallnat lagom till att köttet blivit för bränt. Regnet hotar i skyn och myggen spanar bakom stugknuten. Men framför allt sitter vi och oroar oss över jobben skolan och omsorgen. Om Anna Kindberg Batra får bli stadsminister, då lovar hon att vi ska få grilla i fred utan oro för framtiden.

Precis så dåligt var talet i sin dramaturgi. ”Varsågod nu kan ni applådera” (yttrades ett flertal gånger från podiet)

Det var ett klassiskt konservativt borgerligt Moderaterna som målades upp. Den som begår brott ska ha hårdare straff. Vi ska inte ens ha ett andrum i flyktingmottagandet, vi ska ha flyktingpaus. Terrorister angriper för att de hatar frihet. Vi ska gå med i NATO.

Anna Kindberg Batra träffade dock rätt en gång. När hon beskrev det oriktiga i att flytta på nyanlända som börjat etablera sig i en kommun. Men slutledningen var att den som man skulle skylla på var stela byråkrater som såg på människor från ovan och med social ingenjörskonst flyttade människor land och rike runt med ett pennstreck bara för att följa förordningar. Om nu Anna Kinberg Batra vill vara med och ta ansvar börja då med att prata med dina moderata kollegor som styr en rad kommuner runt om i landet. Du kan bland annat prata med dina vänner i Danderyd, Täby och Österåker. Uppmana dem att ta det ansvar som så många andra kommuner faktiskt tagit. Då kanske vi kan skapa hållbarhet i mottagningssystemet när alla tillsammans axlar den gemensamma utmaningen.

Även jobbskatteavdraget har dammats av, fast nu under nytt namn. Förstajobb avdrag heter det visst. Inget nytt under solen med andra ord. Vi fick även ett annans nyord presenterat. ”Bidragstaket” som dock ingen riktigt vet vad det ska innebära eftersom beräkningsexemplen som hittills visats upp varit oerhört vaga. Men att det skulle innebära en rimligare situation för en flerbarnsfamilj med arbetslösa föräldrar tvivlar jag starkt på.

Dagens roligaste måste väl ändå vara uttalandet att Alliansen håller samman och ger gemensamma besked.
Skulle inte tro det.
Kanske kommer något mer sammanhållet längre fram närmare valet men just nu spretar det betänkligt. Liberalerna hoppade av energiöverenskommelsen som Moderater, Centerpartister och Kristdemokrater gick med på. Tidigare i veckan hotade Jan Björklund med att riva upp både denna såväl som den försvarspolitiska överenskommelsen. om de kom till makten efter 2018. Centerpartiet har tagit ställning mot den restriktiva flyktingpolitik som nu förs. Kristdemokraterna, ja de vevar på för fullt med sina gummikulor och vattenkanoner.

Allt de hittills är överens om är sänk lönerna och anställ flera tusen poliser. Det är inte ett regringsalternativ vi ser – det är en invit till SD att bli stödparti.

 

För de redan frälsta – Almedalen dag 6

Ni har alla suttit på lektioner i grundskolan och haft lärare som fullkomligt förtrollat er. Som visat värden genom sin undervisning. Som öppnat ögonen och fått er att vilja ta all kunskap med er ut genom dörren och göra allt man kan för att sträva efter att bli …. (insätt valfri önskan). Sen finns det lärare man haft som gjorde att man tappade all den viljan på mindre än två minuter och somnade med pannan mot bänken.
Det fanns en tredje kategori nämligen de lärare som kändes spännande och som man såg fram mot att ha lektion med, åtminstone i början på läsåret, men på vars lektioner man kom på sig själv med att zoona ut helt. I slutet på lektionerna stirrade ut genom fönstret funderades på något helt annat. Den typen av lärare var Isabella Lövin i sitt premiärtal på Almedalen.

Det har varit ett minst sagt besvärligt år för MP. Handskakningsgate, valhänt mediehantering, att få gå med på starka inskränkningar i asylrätten, sälja kolbiten och byta ett språkrör. Inget av detta syntes till i isabella Lövins anförande. För det var ett anförande. Det var inget tal – hur entusiastiskt de närmast sörjande än applåderade och tjoade.

Jag har den allra största respekt för Isabella Lövins arbete. Som journalist skrev hon begripligt om komplicerade skeenden. Hennes bok tyst hav och hennes engagemang i fiskerifrågor i europaparlamentet har alltid slagit an en sträng hos mig som utbildad och tidigare praktiserande marinbiolog. Som biståndsminister var hon habil och kunnig. Men som talare gjorde hon inget avtryck.

Men det var kanske inte meningen att göra avtryck hos mig som sosse. Förmodligen var anförandet riktat till de redan frälsta, till de som inte sviktat i sin MP-övertygelse. ”Jag har varit runt i världen och alla gillar Sverige”. ”Jag har varit runt i världen och nu har vi världens chans att flytta miljöfrågorna framåt i olika forum”. Och visst har hon rätt, men det är inga nyheter.

Så, MP ägnade sin dag i talarstolen åt att i princip säga ”Vi sitter i regeringen, därför får vi svälja det mesta. Men som realist så vet jag att vi tar små små miljösteg framåt”

Det kanske fungerar på de närmast sörjande, det kanske dämpar den värsta interna kritiken. Men det vinner inga val 2018.

När mörkret tränger på – Almedalen dag 5

Mina stödanteckningar efter varje tal på Almedalen blir kortare för varje gång. Dels beror det på att ambitionen sviktar, men framför allt på att det blir färre och färre nyheter. Idag var det Jimmie Åkessons tur och det enda som står i mina anteckningar är ”fy fan”.

Det är en unken doft av förruttnelse som sprider sig från scenen när SD håller hov. Gamla unkna idéer som borde varit nedgrävda och orörda sedan tidigt 1900-tal luftas åter igen uppblandat med en stor dos ohederlighet och hyckleri.

Brexit är bra, invandrare är dåliga och folkmusik är önskvärt. EU är hemskt för det hotar mångfalden. Invandrare är dåliga för de hotar svenskheten. Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka.
Okej, det sista är från George Orwells roman 1984, men Jimmies enda brist i jämförelsen är att han är en sämre stilistiker än Orwell.

Det märks att SD:s utrymme på högerkanten har minskat. Moderaternas lag och ordningslinje, Folkpartiets försvarsambitioner, Centerpartiets sänkta löner i förorten och Kristdemokraternas gummikulor och vattenkanoner har drastiskt minskat det politiska frirum som SD prenumererade på under tidigare regering. Så vad göra? Jo – skruva upp krigsretoriken till elva.

Förorterna ska ”återtas tillbaka till varje pris” och man ska ”slå mot de destruktiva krafterna” för att sedan  vara konstruktiv. Bränn jorden och se sen vad man kan låta gro. Aldrig har väl en politiker så öppet gett legitimitet till Soldiers of Odin och andra sk medborgargarden.

Vi ska ovanpå detta ha ett svenskt förhållningssätt att förhålla oss till konflikter, till att förhålla oss till andra människor. Jag antar att Erik Almqvist är ett föredöme när det gäller dessa förhållningssätt.

Jag läste i morse en artikel i pressen om den lokala  SD-politikern som nu står åtalad för barnsexbrott. Jag påminner mig SD-politikern som dömdes för våldtäkt mot barn 2015. Ytterligare en SD-politiker dödshotade sin exfru. Ytterligare en SD-politiker dömdes för olaga förföljelse av sin exfru. En SD-sympatisör (enligt egen utsago) i Skåne sex-trakasserade 11 kvinnliga politiker med grova SMS och fälldes för sexullellt ofredande. Varje dag hotas kvinnor på nätet att de ska gruppvåldtas påhejade av den bruna SD-svansen på nätet för att de framfört en feministisk eller vänsterorienterad ståndpunkt. Eller för att de har tagit ställning för antirasism.
Varför tar jag upp detta. Kanske för att Jimmie i sitt tal sa att det är ett utslag av ett kulturellt fenomen att tjejer utsätts för tafsande på festivaler och att dessa kulturer är underlägsna den svenska kulturen. Den kulter Jimmie borde ha talat om är den chauvinistiska kulturen.

Förorten ska tas tillbaka till varje pris och flyktingförläggningarna brinner. Bevara Sverige Svenskt. Bevars oss väl för SD. Sverige har inte råd med mer av Jimmie Åkesson.

Nationalkonservatism – Almedalen dag 4

Egentligen borde jag bara skriva en 2,6% lång text. Det är så mycket utrymme och tyngd KD har i den politiska sfären.  Det är så många som kan tänka sig att rösta på dem.
Från Alf Svenssons paternalistiska konservatism där han som predikant stakade ut en socialkonservativ väg till Göran Hägglunds socialkonservativa familjepolitiska fokus till Ebba Bush Thors fullt utblommade kristna högervärdering modell republikanska partiet i USA har partiet gått stadig kräftgång.

Ett tappert försök att vrida partiet höger ut för att ta det utrymme som Fredrik Reinfeldt lämnade öppet med sitt nya Moderaterna har effektivt försvunnit när nya moderaterna har blivit samma gamla moderater man alltid varit under Anna Kindberg Batra. Vad gör då KD? Hittar en ny nisch? Nej man svänger ännu längre höger ut i en allt mer nedåtgående spiral.

Det var flaggor, värderingar, hemland och ”Almedalsvänner” som strömmade ut från scenen. Detta ”Almedalsvänner” förtjänar en notis. Tidigare har SD patenterat ”sverigevänner” och gjort det till mantra i var och vartannat tal som Jimmie Åkesson hållit (och i morgon får vi nog höra det igen). I mina öron låter ”Almedalsvänner” som om man retoriskt försöker föra ut KD rätt ut i den riktigt farliga högern.

Nåväl. Tidigare under dagen intervjuades Ebba Bush Thor om åtgärder för stärkt integration och för att möta oro i förorterna. Mer poliser stod självklart högt på önskelistan men även alternativa vapen till polisen. Sedan tidigare har Ebba Bush Thor konstaterat att sådana vapen är gummikulor, och vattenkanoner.

Enligt KD är vi en värderingskris. Tilliten hotas. Dygder som tidigare tillhört fäderneslandet är på upphällningen. Förorten brinner. Men för att rädda dessa mjuka värden behövs hårda tag. Jag tvivlar på att gummikulor i förorten kommer att vare sig upprätta hennes värderingar eller leda till bättre integration.

Det var ett tråkigt tal, det var ett oinspirerat tal. Det var ett tal av en partiledare som knappt förtjänar 2,6%

Den svenska modellen – Almedalen dag 3

Sverige behöver en folkrörelse, Sverige behöver dig.
Svårare än så är det inte. Vi har alla en plats i samhällsbygget, en roll att spela.
Alla ska ha en chans. Och om inte det räcker så ska man ha en chans till.

Idag presenterades fem punkter mot segregation av Stefan Löfvén. Fem punkter som ska vara ett första steg för att bryta den utveckling som fått pågå alldeles för länge.
Genom att skärpa polisens arbete mot den organiserade kriminaliteten, genom att stärka utrikes födda kvinnors möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, genom satsningar på skolan, satsningar på föreningslivet och bostadsområden ska förorten stärkas.

Jag har under många år haft möjlighet att arbeta i Angered. Ett av Sveriges alla miljonprogramsområden. Ett område präglat av utanförskap, men också fyllt av framåtanda, vilja, drömmar och längtan. Precis som på alla andra ställen i Sverige. Men denna längtan och dådakraft har under allt för lång tid hindrats och motarbetats genom stora luckor i välfärdssystemet.

Vi vet vad som fungerar, vad som kan vända på utvecklingen. Skolor som får möjlighet att utveckla barn och unga. Professionella och välutbildade fritidsledare som vet hur man tillsammans med ungdomar skapar utveckling. Ett starkt föreningsliv som får vuxna och ungdomar att arbeta tillsammans. Arbete och utbildning till den som är arbetslös. Möjligheter för näringsliv och innevånare att satsa på företagsetablering och utveckling.

För att denna utveckling ska ske behövs alla goda krafter.

Idag stod en stolt partiledare och en trygg statsminister i talarstolen och levererade. Han pekade ut en riktning som jag tror är den enda riktning som på allvar kan bygga ett gemensamt samhälle för alla oavsett bakgrund.

Det har varit skakigt i det offentliga Sverige och viss mån är det fortfarande det. Beslutet om tillfälligt försvårande av möjligheterna för anknytningsinvandring och tillfälliga uppehållstillstånd var inte en av de stoltaste stunderna i Socialdemokratins historia. Det beslutet gjorde ont ända in i själen. Låt oss nu arbeta för att bryta segregation, möjliggöra inkludering och etablering så att andrummet kan ta slut och vi återigen kan vara en trygg plats för den som behöver fly och skapa möjlighet för barn att få växa upp tillsammans med sina föräldrar.

Vi kan bättre och vi ska göra bättre.

Mer jobb mindre människor – Almedalen dag 2

”Alla jobb behövs”.

Jag förstår att det är lättare att försvara jobb än mäniskor. Människor har vilja, drömmar, ambitioner. Människor älskar, hatar och längtar. Människor strävar.
Det är inte konstigt att man som försvarare av näringslivet, som försvarare av nyliberalismen, gärna drar lans för jobb snarare än människor. Och det är detta Annie Lööf gjorde idag.

”Vi ska inte lagstifta om lönebildningen” deklamerade Annie Lööf från talarstolen i Visby idag. I meningen efter så fortsatte hon med att om Centern får makten så ska man lagstifta om en ny anställningsform. En anställningsform som ska ge de som bor i förort och landsbygd ingångsjobb. Jobb utan krav på kvalifikationer, jobb som inte ger lika bra betalt, jobb som är lagstiftade låglönejobb. Man brukar säga att politiker glömmer sina löften efter valet. Annie Lööf glömmer sina löften efter en mening.

Ju längre som talet pågick desto tydligare framträder den spricka som vi sett i Alliansen sedan Kristdemokraterna svek Decemberöverenskommelsen. En känga till Folkpartiet.. ehh Liberalerna för att de inte var med i energiöverenskommelsen. En förtäckt känga till Moderaterna för deras brist på klassmedvetenhet (jo faktiskt). Samma ultimata krav på reformer som man inte lyckades leverera under de senaste regeringsperioderna. Samma trötta gamla förslag.

Men det är bara förortens innevånare och förortens barn som kommer på tal när lönerna ska sänkas, arbetsrätten ska urholkas och arbetsgivaravgifterna ska slopas. Det är aldrig medelklassidyllens barn som ska gå otrygga lågbetalda jobb till mötes efter sin utbildning.

Att det ska vara så svårt att förstå att det är inte jobb som ger trygghet. Det är lön för jobb som ger trygghet. Det är anställningsskydd som ger trygghet. Det är den tryggheten och långsiktigheten som låter människor sträva, vilja och våga. Det är när du tjänar lite mer än existensminimum som möjligheten att satsa på framtiden uppstår. Låglönejobb är bara en effektiv åtgärd för att slå undan benen på människor.

Alla människor behövs.

Liberalisering lika med låglönejobb – Almedalen dag 1

Försten ut på Almedalsveckan var Alliansens självutsedde härförare Jan Björklund. Numera partiledare för ”partiet tidigare känt som Folkpartiet”.
Det var en retorikglad och av Brexit klart påverkad partiledare som äntrade talarstolen i Almedalen. Istället för jobb, integration och skola så skulle han nu visa var det europeiska skåpet skulle stå genom att prata jobb, integration och skola… och Putin.

Det var med andra ord intet nytt under solen. Några saker är dock värda notera

Björklund förfasar sig över den ryska gasledningen som nu är på väg att byggas strax utanför Gotlands kust. En säkerhetsrisk i sin placering, en förlust för klimatet och en utpressningsmöjlighet för Putin enligt Björklund. Märk väl att vi pratar om den gasledning som klubbades igenom av den – just det – Alliansledda regeringen. En regering som ”partiet tidigare känt som folkpartiet” ingick i. Då var gasledningen jättebra. Idag var gasledningen jättedålig.
Det är inte tal om att gasledningen kan innebära utökad energipolitisk makt för de ryska gasbolagen, men ansvaret för ledningens dragning ligger hos Alliansen och ingen annan.

Att Björklund tycker att kärnkraften är det bästa som finns på energimarknaden, om vi nu håller oss kvar i energipolitiken ett tag till, är ingen nyhet. Kärnkraften är så bra att man klev av den blocköverskridande energiöverenskommelsen bara för att försvara reaktorernas existensberättigande. ”Sverige bygger nya kraftverk trots att energipriserna är för låga” sa Björklund idag i en passus till kärnkraftens försvar. Vad han glömde att säga är att de kraftverk som byggs är vindkraftverk och solkraftverk som successivt ska fasa ut fossila kraftverk och kärnkraft. Jag ser hellre ett antal fler vindsnurror på strategiska platser för förbättrad energiproduktion än mer avfall från kärnkraftverken som vi inte vet var vi ska göra av.

Björklund är i alla fall konsekvent på en punkt. Nämligen att skolan är ”kass”. Tror inte jag har hört Björklund hålla ett enda allmänpolitiskt tal där inte skolan varit just ”kass”. Skolan var flummig och kass under tidigt 2000-tal när han var skolborgarråd i Stockholm. Skolan var kass när han satt som utbildningsminister och skolan fortsätter att vara kass nu när han inte längre har makten. Inte ett ord om försämringarna på de yrkesförberedande programmen som han införde. Inte ett ord om den misslyckade och underfinansierade lärarlegitimationsreformen som han ansvarade för och inte ett ord om bristande förberedelsemöjligheter för skolorna när man skulle byta läroplan och skollag. Men varför skulle han nämna det, skolan är ju ”kass”.

Kanske är det på grund av denna kasshet som han vurmar så starkt för låglönejobb. Invandrare som kommer hit med bristfällig skolbakgrund ska introduceras i samhället med låglönejobb. Med ”enkla” jobb. Med jobb som inte finns idag. På så sätt urholkar han den svenska modellen med kollektivavtal. Med lönekonkurrens och med försvagade fackföreningsmöjligheter ska människor ställas mot människor. På så sätt permanentar han bristfälligt utbildades utanförskap och cementerar klassamhället. Detta i en tid när bristen på kvalificerad arbetskraft är enorm och offentlig sektor med ljus och lykta letar efter nya medarbetare.

Det finns en mycket bättre väg att gå och den har vår nuvarande regering redan stakat ut nämligen en förstärkt vuxenutbildning. Det är bara genom att utveckla människors kunskaper som integration uppnås. Det är bara genom att människor sammarbetar som allas rättigheter stärks.

Det enda Jan Björklund presterade var gammal skåpmat och inget annat. Samma oförmåga att se sin egen oförmåga, samma tröttsamma lögner om den egna förträffligheten och samma bristande förmåga att ta ansvar för vad man varit med och orsakat. Egentligen borde jag tycka att han ska sitta kvar som partiledare för att se Liberalerna krympa ihop till ingenting. Men varje regering behöver åtminstone någon form av opposition – så av den anledningen konstaterar jag:
”Jan, det är dags att avgå om du inte har mer än såhär att komma med”

© 2017 Jämlikhet

Tema av Anders NorenUpp ↑