Jämlikhet

Reflektioner från Norra Hisingen (S)

Månad: februari 2019 (page 2 of 4)

Houston we have a governemt/problem

(publicerat på FB den 14 januari 2019)

Känns som mitt sjuttioelfte inlägg om regeringsbildningen.

Idag hade jag förberett mitt inläggsfönster på twitter skämtsamt med texten ”Houston we have a governemt/problem”. Detta samtidigt som jag bänkade mig för att lyssna på Jonas Sjöstedts presskonferens angående Vänsterpartiets ställningstagande i regeringsfrågan.

För den som inte är bevandrad i populärkultur och rymdhistoria så var det så det lät från Apollo 13-farkosten när det precis skett en explosion som omöjliggjorde månlandning, men som besättningen ändå redde ut. De tog sig åtminstone runt månen och sedan tillbaka till jorden.

Jag hade tänkt att radera ”government” eller ”problem” snabbt som tusan när avslöjandet kom för att vara bland de första på twitter som fick ut en kommentar.
Men jag blev sittande i ogjort ärende.

För ärligt talat. Ju längre som presskonferensen pågick, desto mindre säker blev jag på vad det var för något som vänstern bestämt sig för. Att de skulle ”trycka rött” om inget ändrade sig i samtalen kring regeringsbildningen eller överenskommelsen det var säkert. Men hur mycket som skulle ändra sig eller ens vad som skulle ändra sig fortsatte att vara oklart.

Jag skrev för några dagar sedan ”Vad månde vänstern vilja” Jag borde ha sparat den raden till idag.

Att de är förbannade på skrivelsen ”Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer att ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.” kan jag förstå. Det är en knäpp på näsan – eller kanske mer ett slag i ansiktet. Men Sjöstedt signalerade samtidigt att han inte har några ambitioner på att ändra C,L,S,Mp överenskommelsen. Han, liksom alla andra, hade förstått att skrivelsen bara gällde 73-punktslistan – men för sitt partis stolthet var han tvungen att markera.
Och ja, jag förstår det. Kan till och med sympatisera med det eftersom Vänstern så tydligt ensamt blir utpekad som de som ska hållas utanför trots att det gäller alla de övriga partierna.

Så det som framkom från vänstern var att man vill att Löfven ska prata med dom (går att ordna, eftersom det är det man gjort hela tiden), att man inte vill bli av med de reformer som ingåtts (kan bli svårare eftersom det kan bli budgetfråga, men S gillar avdragsrätt för fackföreningsavgifter, busskort på sommaren för ungdomar, gratis glasögon för barn och några saker till), att man ska kunna samarbeta i utskott och kring saker som ligger utanför överenskommelsen (varför inte – C och L kommer definitivt inte att göra det).

Allt handlar om att skapa ett utrymme att kunna gå i opposition på ett trovärdigt sätt, att ha sin politiska integritet i behåll och hitta relevant samverkansmöjlighet i några viktiga frågor (jämställdhet kanske?).

Det var en arg Sjöstedt, men inte en omedgörlig Sjöstedt som höll presskonferens. En Sjöstedt som berömde Löfvén för att alltid hålla sitt ord. En Sjöstedt som klart proklamerade att gör man ”si” så kommer ”så” att hända.

Så på fredag kan jag högst troligt bänka mig framför radion när omröstning om stadsminister sker och med en lättnadens suck (även om 73-punktsprogrammet innehåller många riktigt svårsmälta punkter) twittra följande:

”Houston, we have a government”

Om sen regeringen lyckas landa på månen, cirkla lite slött runt denna himlakropp eller explodera i rymdens vakuum – det återstår att se.

73-punkts uppgörelsen

 

(publicerat på FB den 12 januari 2019)

Ett dygn har gått där man fått smälta förslaget till uppgörelse mellan S, Mp, C och L.
Har skummat igenom det 16-sidiga materialet, lyssnat på presskonferenserna och ögnat igenom de sociala medierna.
Att L skulle hoppa av i morgon söndag skulle vara en skräll utan dess like så den sista pusselbiten kommer med all sannolikhet att läggas i detta kompromissernas pussel.

Om det sedan går igenom riksdagen är en helt annan fråga. För varje timme som V:s partiledning håller tyst så ökar spänningen och sannolikt de inre påtryckningarna att inte agera rundningsmärke åt regeringsbildningen. Det där med att ropa hej innan man kommit över ån kan mycket väl bli beskrivningen av detta regeringsbildningsförsök.

Snacket om att det bara är C och L politik i överenskommelsen är trams. Det finns mycket C och L frågor, men en hel del som ligger i linje med den utveckling S gått igenom sedan tidigt 2000-tal.
Familjeveckan (tre dagar är iofs inte en vecka, men nära) är riktigt intressant. Inte minst för de som inte har möjlighet till vobbande på studiedagar.

Att Jämställdhetsmyndigheten verkar räddas är positiva nyheter tillsammans med familjeåterförening – en av de viktigaste integrationsåtgärderna som vi kan genomföra. Vi väntar nu spänt på permanenta uppehållstillstånd som huvudregel åter igen så ska vi nog kunna klara av att skapa den interkultur som behövs för att bryta segregationen.

Nytt betygssystem på gymnasiet, utredning om förstatligande av skolan och rektorslyft och moratorium för nybildning av konfessionella skolor är alla bra och spännande förslag.
Men förbud mot mobiltelefon i skolan? Det finns en gräns för hur mycket klåfingrighet regeringen ska ha i skolans inre arbete. Det handlar inte om det är bra eller inte – det handlar om att dylika beslut ska hanteras genom gemensamt överenskomna ordningsregler på skolan. Ni vet – lokaldemokrati och fostran till demokratiska medborgare.

Arbetsmarknadens parter ska ha kontroll över förhandlingarna även fortsättningsvis och de befintliga hyresrätterna ska inte omfattas av öppningen för marknadshyror.

Över 30 utredningar ska hantera alla riktigt svåra nötter och beska piller så att de skjuts på framtiden.

Men viktigast är att protofacisterna SD, partiet som föddes ur vit maktmiljön, inte får en gnutta inflytande. Att de konservativa marginaliseras är lika viktigt det.
Alliansen är död, begraven och inte saknad. Ett nytt politiskt landskap har öppnat upp sig i mitten och yttersta högern har förlorat sin vågmästarställning.

Mycket är svårt att svälja, en hel del är smakligt – och i ljuset av SD:s marginalisering är det en anrättning som går att svälja.

Hoppas jag nu kan packa ner långkalsongerna längst in i garderoben och slippa en valrörelse på frostiga gator.

Från två deltider till en heltid

(publicerades på FB den 7 dec 2019)

Det brukar ju heta att ”Idag är första dagen på resten av ditt liv”.
Känns helt ok, när det samtidigt är första dagen då jag är tillbaka på jobbet efter julledighet.

Det är en lite märklig och delad känsla att efter 2,5 år som deltidsarbetande rektor och deltidsarbetande ordförande i en stadsdel nu åter kunna fokusera på mitt rektorsuppdrag på heltid. Självklart kan man inte vara neutral inför att lämna ifrån sig makten över nämnd, förvaltning och stad till någon annan – men det är en del av demokratins spelregler. Kan man inte bygga ihop en majoritet så får man agera i opposition.

Men det är också en ganska så härlig känsla att veta att jag på dagtid ska kunna fokusera på att utveckla en av Göteborgs mest spännande gymnasieskolor ytterligare tillsammans med skarpa och empatiska kollegor, medarbetare och inte minst elever.

Jag hoppas att alla ni som haft tunga förtroendeuppdrag – oavsett partifärg och nu lämnat över makten – har spännande och utmanande arbetsuppgifter framför er. Ni har alla varit med och utvecklat staden efter förtjänst och förmåga. Även om inte avslutet kom med stående ovationer och folkets jubel så vet åtminstone om detta att ni alla varit ovärderliga för det demokratiska systemets fortlevnad.

– Så är det slut med politiken nu då?
– Aldrig i livet.

Det är bara att inse att man är en folkrörelsemänniska, en folkbildningsmänniska – kort och gott en politisk varelse. Valresultatet var ingen höjdare och det finns mycket som ska repareras i tillit och förtroende mellan forna samarbetspartners. Men viktigast av allt är att vi har ett parti att ta hand om, utveckla, stärka och inte minst förbereda innehållsmässigt, prioriteringsmässigt och organisatoriskt inför valet 2022.
När man väl har börjat att tänka politik så slutar man aldrig 😁

Så första dagen på resten av mitt liv känns inte som ett nerköp, det känns som en spännande utmaning.

Life is good!

 

 

Låt dom äta kakor

Läser Göteborg direkt och kommer att tänka på skrönan om Marie-Antoinette där hon inför den franska revolutionens krav på bröd och rättvisa ska ha sagt ”Om de inte har råd med bröd – varför äter de då inte kakor?”

Frågan Till Axelsson (M) inför höjningen av kollektivtrafikavgiften lyder ”Hur ser du på risken att vissa inte kommer ha råd med månadskort?
– Det kommer säkert finnas dem som väljer bort. Då väljer man att gå eller cykla och det tycker jag är bra sätt att transportera sig. Det är både klimatsmart och effektivt.”

Följdfrågorna till Axelsson (M) borde varit – I vilka områden är det mer sannolikt att man påverkas i större utsträckning av höjning av kollektivtrafikavgiften? Var ligger dessa områden? Är det inte så att det är ganska så långt till centrum för boende i Angered, Bergsjön, Biskopsgården och Tynnered? Kanske till och med så långt att gå och cykla – inte minst på vintern – att det inte är ett alternativ?
Fast då kanske man hade fått svaret ”Om de inte har råd med kollektivtrafikkort så kan de väl äta kakor!”, och det hade inte sett så bra ut i text

Om samarbete med demokraterna…

(publicerat på FB den 18 december 2018, editerad för bloggen)

Det politiska klimatet i Göteborg kan väl med lätthet beskrivas som allt annat än normalt efter det senaste valet. Moderaterna föll som en sten, men bildar ändå styre tillsammans med de övriga allianskompisarna i en minoritet som måste beskrivas som historisk (24 av 81 mandat) Centern kom in igen efter ett antal mandatperioder i kylan.

Miljöpartiet gör ett riktigt dåligt val tillsammans med Feministiskt initiativ men bildar ändå koalition med Vänsterpartiet utan Socialdemokraterna. Också var det Demokraterna….

Finns det grund för något systematiskt politiskt samarbete mellan Dem och S?
Det korta svaret är nej – men ni får också ett längre svar.
Demokraterna är ett utpräglat enfrågeparti med Västlänken som paradfråga. En Västlänk som S bland flera förbundit sig att bygga och som dessutom är en bra idé att genomföra. Demokraterna har försökt skyla över de största luckorna i sitt partiprogram med hastigt och illa genomtänkta punkter såsom kommunala poliser och dubbelbemanning av lärare i samtliga klasser.

Demokraternas fördelningsprofil och inställning till välfärd är en typiskt borgerlig hållning, vilket också är naturligt då större delen av väljarunderlaget kommer från Moderaterna. Det är massiva utförsäljningar, krympa politikens inflytande och effektiviseringar på bekostnad av välfärden som går igen i deras valmanifest som ett mantra.

Det finns också en riktigt otrevlig svans till partiet som anammat de populistiska dragen i Demokraternas retorik. Vi som sitter i fullmäktige möter dem inför varje promenad till fullmäktigesalen när vi får defilera förbi skanderande aktivister som vräker ur sig glåpord och smädelser till politiker som går förbi. I några fall har det varit nära till handgripligheter. Det är svansen som tar sig rätt att sabotera säkerhetsutrustning för byggarbetare kopplade till västlänksprojektet. Samma svans har skrivit mycket problematiska och aggressiva mail till oss som är politisk engagerade och kallat oss korkade för att vi faktiskt tycker att det är en bra idé att förstärka tågpendlingsmöjligheterna.

Jag vill understryka – svansen är inte Demokraterna. Demokraterna styr inte svansen. Men svansen uppstår inte i ett vakuum.
Vägen framåt för S ligger enligt min mening genom samverkan med de närmaste grannarna till höger och de närmaste grannarna till vänster. Inte samverkan med de som står fast förankrade i den populistiska myllan.

Tiggerifrågan…

(publicerat på FB den 17 dec 2018)

Ibland ser man komiker som plockar upp någon absurd nyhet och bifogar ett syrligt ”det är f-n omöjligt att vara ironisk i det här landet”. Just den känslan har jag idag.

För idag biföll högsta förvaltningsdomstolen Vellinges rätt att genom lokala ordningsstadgar förbjuda så kallad ”passiv penninginsamling” eller som man även kallar det – tiggeri.

Märk väl att man inte säger något om aktivt penninginsamlande – något som vare sig Vellinge vill stoppa eller högsta förvaltningsdomstolen prövat.

Så om du är fattig och försöker skramla ihop till din överlevnad så är du passiv. Om du sitter i en bil och gallskriker i en kamera för att tigga pengar via swish för din sk. journalistiska överlevnad är du aktiv.

Om du försöker be om pengar för att skicka till dina barn som bor i annat land är du passiv. Om du däremot är engagerad i Röda Korset och skramlar med insamlingsbössan för att hjälpa barn i annat land är du aktiv. (Inget ont om Röda Korset som gör oerhört mycket gott – fortsätt att skramla med insamlingsbössan)

Kan hålla på med hur många exempel som helst, men kontentan är ändå i slutändan att det finns fult och fint tiggeri. En typ av tiggeri – det passiva penninginsamlandet – som stör och besvärar. Den typen som gör att vi vänder bort blicken. För om vi tittar närmare så skrapas vår egen livsfernissa och vi ser att avståndet mellan den som sitter där och en själv är obefintlig.

Jag är obekväm när jag passerar någon som ber om pengar för sin överlevnad och nej – jag ger inte till alla. Jag är lika besvärad inför den som fått ge upp sin stolthet och integritet för överlevnad som alla andra som passerar. Men jag är helt och hållet främmande och frågande inför att det är den fattige som vi ska förbjuda och inte fattigdomen.

Det är f-n omöjligt att vara ironiskt i detta land som tillåter aktiv-, men förbjuder passiv penninginsamling med hänvisning att den som är passiv stör den allmänna ordningen.

Till försvar för jämställdhetsmyndigheten

(publicerat på FB den 14 dec 2018)

Det är många saker i den nyss antagna budgeten som gör mig uppriktigt irriterad och i vissa avseenden förbannad. Så förbannad att jag säkerligen gått till någon form av excess i någon debatt jag varit inblandad i.

Men låt oss titta särskilt på de konservativas vilja att lägga ner Jämställdhetsmyndigheten.

I de antisociala medierna (Twitter är inte alltid en rolig plats att vara på) så beskylls myndigheten att vara en plats befolkade av endast kvinnliga, aggressiva radikalfeminister. En plats där män ska tuktas och där planer smids för att alla pronomen ska bytas ut till ”hen” och att alla ska läsa minst en termin genuskunskap innan man får rösträtt.

”Härligt”, ”Underbart”, ”Äntligen blir vi av med skiten” – är uttalande som flankeras av memes med bilder på jublande folkmassor med inskriptionen ”hälsning till medarbetarna på jämställdhetsmyndigheten”….

Antiintellektuellt och djupt oanständigt mot statliga tjänstemän är vad det är.

Sanningen är ju den att myndigheten är en riktigt klok skapelse. Vi har i Jämställdhetsmyndigheten en statlig funktion som i sitt huvuduppdrag ska se om vi får effekt på de jämställdhetsåtgärder som regering och riksdag beslutar om, en myndighet som ska vara expertstöd till andra statliga, regionala och kommunala verksamheter, som ska fördela projektpengar inom jämställdhetens område och inte minst inom området kvinnors organisering samt bistå som expert inom internationell samverkan på jämställdhetsområdet.

Med tanke på att myndigheten kostar 80mkr (ungefär som en mellanstor gymnasieskola) men att utgiftsområde jämställdhetsåtgärder (som bara är en liten del av jämställdhetspolitiken) utgörs av 334mkr så är det i sammanhanget svårt att förstå varför de konservativa inte vill att vi genom en expertmyndighet ska få så bra utväxling som möjligt inom jämställdhetsområdet och de slantar vi investerar där. Det är nästan så att kunskaper om jämställdhet är ett rött skynke som genom konservativ ideologi ska bekämpas.

Jag tror att mina kamrater i riksdagen, Anna Johansson, Mattias Jonsson, Gunilla Carlsson och Johan Büser kommer att göra det de kan för att bevara och försvara myndigheten – inte minst när de olika utgiftsområdena ska behandlas i riksdagens utskott. Jag tror också att det är dags för alla progressiva och liberala krafter att göra det som vi kan för att försvar jämlikhet OCH jämställdhetsarbetets roll och status i samhället såväl som i statsapparaten.

#servettbudget

(publicerades den 12 dec 2018 och delades 204ggr, nån typ av personligt rekord)

Bara så ni förstår vad som röstats igenom i riksdagen.

Jämställdhetsmyndigheten läggs ned.
Delegationen mot segregation läggs ner
Minskning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 2,6 miljarder
Nej till byggsubventioner.
Nej till gratis kollektivtrafik för unga
Nej till avdragsrätt för fackföreningsavgift
900mkr mindre ökning till bistånd

Men å andra sidan så får alla som tjänar mer än 40.000kr/mån lägre skatt.

(Som ett litet exempel på hur j-kla taffligt budgeten är skriven så kallas delegationen mot segregation för ”delegationen för segregation” – #servettbudget)

Edit. Ytterligare några neddragningar
Försämring av kulturskolan
Slopa flygskatter
Slopa fritt inträde på statliga museer för vuxna
Nationellt förbud mot tiggeri (?)

Den svenska modellen

(publicerat på FB den 12 dec 2018)

Det har varit mycket politik under gårdagen. På lokalplanet såväl som riksplanet. Mycket kan sägas om den riksdagsbudget som står för dörren – författad av M, gemensam med KD och accepterad av SD.

Visst kan man orera om 10 miljarder i skatteintäkter till vår gemensamma välfärd som försvinner genom jobbskatteavdrag. Eller för den delen om höjd gräns för brytpunkten till statlig inkomstskatt som plockar bort ytterligare 4 miljarder. Men jag väljer att fokusera på nålsticket mot fackföreningarna och avdragsrätten för fackföreningsavgift.

I Sverige förhandlar arbetsmarknadens parter om de flesta frågor och politiken håller sig utanför. Politiken sätter ramen och parterna förhandlar. Detta är och har varit en modell som låter oss slippa lagstadgade minimilöner. En modell som förutom lönebildning fokuserar på de brister och möjligheter som arbetsmarknaden står inför i varje givet tillfälle.

En modell som kräver hög organisationsgrad av parterna.

Organisationsgraden hos Sveriges arbetsgivare är skyhög i ett internationellt perspektiv. Närmare 88% av alla arbetare i Sverige jobbar i ett företag som är med i en arbetsgivarorganisation.
Dock är det så att bara ca 69% av de som arbetar är med i ett fackförbund.

När ytterligare ett nålstick mot den fackliga anslutningsgraden genomförs (igen) så urholkas den ena partens legitimitet och förhandlingstyngd. Då försvagas och kantrar den svenska partsmodellen. Då går vi mot en lagstiftad lönemodell.

Partsmodellen har tjänat oss bra. Fundera på varför M och KD med stöd av SD vill urholka den.

Sista mötet med gänget

(publicerades på FB den 11 dec 2018)

Det har varit två fantastiska år som ordförande tillsammans med partikamraterna i Norra Hisingens SDN. Vilket härligt gäng vi har varit. Idag går vi till avslut på vår mandatperiod. Utan den samanhållning och tillit som funnits mellan den Rödgröna gruppens medlemmar (Tack Mikael Wallgren, Sara Nanah, Hasse Andreasson och Andreas Hernbo) så hade vi aldrig klarat av att rekrytera klokt under perioden eller vara konstruktiva i reformarbetet och empatiska och pragmatiska i arbetet för stärkt tillit mellan politik och boende i Norra Hisingen.

Nu går vi i opposition, men vi går inte i obstruktion.
Politiken är alldeles för alvarlig för att vara en lekplats. Stadsdelen står inför ett ansträngt 2019 med stora behov av anpassningar. Förvaltningen har varit klok i sitt agerande och tagit fram vettiga men jobbiga förslag som vi till större delen kommer att bejaka. Vi kommer dock att lägga ner våra röster i budgetförslaget då den bygger på Alliansens budget i Fullmäktige – en budget vi socialdemokrater inte står bakom. Det är fortfarande rödgrön majoritet denna månad ut – men politik är alldeles för viktig att vara en lekplats. Vi går i opposition, inte obstruktion. Nästa månad hade utslaget blivit till Alliansens fördel och vi hade bara försämrat det långsiktiga arbetet för förvaltningen och i slutändan tagit tid och fokus från det som nu är viktigare – att återta förtroendet för en solidarisk, jämlik och grön politik för Göteborg.

På nämndmötet idag kommer vi också att fatta beslut kring Livslust. Livslust är i dag en verksamhet som skapar 30.000 besök per år i dess nuvarande form. Verksamheten togs fram av Norra Hisingen för att motverka ensamhet och främja umgänge, friskvård, välbefinnande och en aktiv fritid för stadens seniorer. De som är engagerade upplever ett socialt sammanhang och högre grad av ”livslust”.

Alla verksamheter behöver ses över i tider av ekonomiskt underskott, men vi kan se att denna verksamhet dels kostar stadsdelen lite och har mycket stor positiv inverkan. Vi ser även att organisationen lyckats engagera inte mindre än 24 volontärer att bidra med tid och kraft för att fler ska få möjlighet till positiv och aktiv fritid som senior.

Uppslutningen vid våra öppna möten, dialog med alla de som nyttjar såväl Livslust som ungdomsverksamheten, den stora brevfloden och inte minst den aktiva dialog som förts med politiker i nämnden har inte gått spårlöst förbi. Politikens legitimitet kommer ur aktiv dialog, interaktion med medborgare och lyhördhet. Vid vissa tillfällen så kan inte alltid olika intressen mötas – men denna gång ser vi att vi faktiskt kan komma de som värnar om livslust och ungdomsverksamheten i Norra Hisingen till mötes.

Vi ser därför att Livslust ska vara kvar i dess nuvarande organisering och form med anpassningar till den lokalöversyn som görs kring våra olika mötesplatser. Vi kommer därför att yrka på återremittering av ärendet för omarbetning.

Det har varit två fantastiska år som ordförande. Fyra år av idogt politiskt arbete och en massa minnesvärda ögonblick – inte minst på alla studiebesök jag gjort i vår fantastiska verksamhet.
Men mest minnesvärt och störst av alla beslut var när vi tillsammans med flera nämnder möjliggjorde skyddet för de som idag är mest utsatta – nämligen våra asylsökande ungdomar utan bostad. Tack vare Norra Hisingen, Centrum, Majorna-Linné, Angered och Västra Hisingen fick Agape, Räddningsmissionen och Skyddsvärnet pengar för att fortsätta sin livsviktiga verksamhet.

Vad kan vara större än det?

God Jul och Gott Nytt År från den avgående ordföranden.

”Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap.”

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Jämlikhet

Tema av Anders NorenUpp ↑