Jämlikhet

Reflektioner från Norra Hisingen (S)

Page 3 of 6

Tiggerifrågan…

(publicerat på FB den 17 dec 2018)

Ibland ser man komiker som plockar upp någon absurd nyhet och bifogar ett syrligt ”det är f-n omöjligt att vara ironisk i det här landet”. Just den känslan har jag idag.

För idag biföll högsta förvaltningsdomstolen Vellinges rätt att genom lokala ordningsstadgar förbjuda så kallad ”passiv penninginsamling” eller som man även kallar det – tiggeri.

Märk väl att man inte säger något om aktivt penninginsamlande – något som vare sig Vellinge vill stoppa eller högsta förvaltningsdomstolen prövat.

Så om du är fattig och försöker skramla ihop till din överlevnad så är du passiv. Om du sitter i en bil och gallskriker i en kamera för att tigga pengar via swish för din sk. journalistiska överlevnad är du aktiv.

Om du försöker be om pengar för att skicka till dina barn som bor i annat land är du passiv. Om du däremot är engagerad i Röda Korset och skramlar med insamlingsbössan för att hjälpa barn i annat land är du aktiv. (Inget ont om Röda Korset som gör oerhört mycket gott – fortsätt att skramla med insamlingsbössan)

Kan hålla på med hur många exempel som helst, men kontentan är ändå i slutändan att det finns fult och fint tiggeri. En typ av tiggeri – det passiva penninginsamlandet – som stör och besvärar. Den typen som gör att vi vänder bort blicken. För om vi tittar närmare så skrapas vår egen livsfernissa och vi ser att avståndet mellan den som sitter där och en själv är obefintlig.

Jag är obekväm när jag passerar någon som ber om pengar för sin överlevnad och nej – jag ger inte till alla. Jag är lika besvärad inför den som fått ge upp sin stolthet och integritet för överlevnad som alla andra som passerar. Men jag är helt och hållet främmande och frågande inför att det är den fattige som vi ska förbjuda och inte fattigdomen.

Det är f-n omöjligt att vara ironiskt i detta land som tillåter aktiv-, men förbjuder passiv penninginsamling med hänvisning att den som är passiv stör den allmänna ordningen.

Till försvar för jämställdhetsmyndigheten

(publicerat på FB den 14 dec 2018)

Det är många saker i den nyss antagna budgeten som gör mig uppriktigt irriterad och i vissa avseenden förbannad. Så förbannad att jag säkerligen gått till någon form av excess i någon debatt jag varit inblandad i.

Men låt oss titta särskilt på de konservativas vilja att lägga ner Jämställdhetsmyndigheten.

I de antisociala medierna (Twitter är inte alltid en rolig plats att vara på) så beskylls myndigheten att vara en plats befolkade av endast kvinnliga, aggressiva radikalfeminister. En plats där män ska tuktas och där planer smids för att alla pronomen ska bytas ut till ”hen” och att alla ska läsa minst en termin genuskunskap innan man får rösträtt.

”Härligt”, ”Underbart”, ”Äntligen blir vi av med skiten” – är uttalande som flankeras av memes med bilder på jublande folkmassor med inskriptionen ”hälsning till medarbetarna på jämställdhetsmyndigheten”….

Antiintellektuellt och djupt oanständigt mot statliga tjänstemän är vad det är.

Sanningen är ju den att myndigheten är en riktigt klok skapelse. Vi har i Jämställdhetsmyndigheten en statlig funktion som i sitt huvuduppdrag ska se om vi får effekt på de jämställdhetsåtgärder som regering och riksdag beslutar om, en myndighet som ska vara expertstöd till andra statliga, regionala och kommunala verksamheter, som ska fördela projektpengar inom jämställdhetens område och inte minst inom området kvinnors organisering samt bistå som expert inom internationell samverkan på jämställdhetsområdet.

Med tanke på att myndigheten kostar 80mkr (ungefär som en mellanstor gymnasieskola) men att utgiftsområde jämställdhetsåtgärder (som bara är en liten del av jämställdhetspolitiken) utgörs av 334mkr så är det i sammanhanget svårt att förstå varför de konservativa inte vill att vi genom en expertmyndighet ska få så bra utväxling som möjligt inom jämställdhetsområdet och de slantar vi investerar där. Det är nästan så att kunskaper om jämställdhet är ett rött skynke som genom konservativ ideologi ska bekämpas.

Jag tror att mina kamrater i riksdagen, Anna Johansson, Mattias Jonsson, Gunilla Carlsson och Johan Büser kommer att göra det de kan för att bevara och försvara myndigheten – inte minst när de olika utgiftsområdena ska behandlas i riksdagens utskott. Jag tror också att det är dags för alla progressiva och liberala krafter att göra det som vi kan för att försvar jämlikhet OCH jämställdhetsarbetets roll och status i samhället såväl som i statsapparaten.

#servettbudget

(publicerades den 12 dec 2018 och delades 204ggr, nån typ av personligt rekord)

Bara så ni förstår vad som röstats igenom i riksdagen.

Jämställdhetsmyndigheten läggs ned.
Delegationen mot segregation läggs ner
Minskning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 2,6 miljarder
Nej till byggsubventioner.
Nej till gratis kollektivtrafik för unga
Nej till avdragsrätt för fackföreningsavgift
900mkr mindre ökning till bistånd

Men å andra sidan så får alla som tjänar mer än 40.000kr/mån lägre skatt.

(Som ett litet exempel på hur j-kla taffligt budgeten är skriven så kallas delegationen mot segregation för ”delegationen för segregation” – #servettbudget)

Edit. Ytterligare några neddragningar
Försämring av kulturskolan
Slopa flygskatter
Slopa fritt inträde på statliga museer för vuxna
Nationellt förbud mot tiggeri (?)

Den svenska modellen

(publicerat på FB den 12 dec 2018)

Det har varit mycket politik under gårdagen. På lokalplanet såväl som riksplanet. Mycket kan sägas om den riksdagsbudget som står för dörren – författad av M, gemensam med KD och accepterad av SD.

Visst kan man orera om 10 miljarder i skatteintäkter till vår gemensamma välfärd som försvinner genom jobbskatteavdrag. Eller för den delen om höjd gräns för brytpunkten till statlig inkomstskatt som plockar bort ytterligare 4 miljarder. Men jag väljer att fokusera på nålsticket mot fackföreningarna och avdragsrätten för fackföreningsavgift.

I Sverige förhandlar arbetsmarknadens parter om de flesta frågor och politiken håller sig utanför. Politiken sätter ramen och parterna förhandlar. Detta är och har varit en modell som låter oss slippa lagstadgade minimilöner. En modell som förutom lönebildning fokuserar på de brister och möjligheter som arbetsmarknaden står inför i varje givet tillfälle.

En modell som kräver hög organisationsgrad av parterna.

Organisationsgraden hos Sveriges arbetsgivare är skyhög i ett internationellt perspektiv. Närmare 88% av alla arbetare i Sverige jobbar i ett företag som är med i en arbetsgivarorganisation.
Dock är det så att bara ca 69% av de som arbetar är med i ett fackförbund.

När ytterligare ett nålstick mot den fackliga anslutningsgraden genomförs (igen) så urholkas den ena partens legitimitet och förhandlingstyngd. Då försvagas och kantrar den svenska partsmodellen. Då går vi mot en lagstiftad lönemodell.

Partsmodellen har tjänat oss bra. Fundera på varför M och KD med stöd av SD vill urholka den.

Sista mötet med gänget

(publicerades på FB den 11 dec 2018)

Det har varit två fantastiska år som ordförande tillsammans med partikamraterna i Norra Hisingens SDN. Vilket härligt gäng vi har varit. Idag går vi till avslut på vår mandatperiod. Utan den samanhållning och tillit som funnits mellan den Rödgröna gruppens medlemmar (Tack Mikael Wallgren, Sara Nanah, Hasse Andreasson och Andreas Hernbo) så hade vi aldrig klarat av att rekrytera klokt under perioden eller vara konstruktiva i reformarbetet och empatiska och pragmatiska i arbetet för stärkt tillit mellan politik och boende i Norra Hisingen.

Nu går vi i opposition, men vi går inte i obstruktion.
Politiken är alldeles för alvarlig för att vara en lekplats. Stadsdelen står inför ett ansträngt 2019 med stora behov av anpassningar. Förvaltningen har varit klok i sitt agerande och tagit fram vettiga men jobbiga förslag som vi till större delen kommer att bejaka. Vi kommer dock att lägga ner våra röster i budgetförslaget då den bygger på Alliansens budget i Fullmäktige – en budget vi socialdemokrater inte står bakom. Det är fortfarande rödgrön majoritet denna månad ut – men politik är alldeles för viktig att vara en lekplats. Vi går i opposition, inte obstruktion. Nästa månad hade utslaget blivit till Alliansens fördel och vi hade bara försämrat det långsiktiga arbetet för förvaltningen och i slutändan tagit tid och fokus från det som nu är viktigare – att återta förtroendet för en solidarisk, jämlik och grön politik för Göteborg.

På nämndmötet idag kommer vi också att fatta beslut kring Livslust. Livslust är i dag en verksamhet som skapar 30.000 besök per år i dess nuvarande form. Verksamheten togs fram av Norra Hisingen för att motverka ensamhet och främja umgänge, friskvård, välbefinnande och en aktiv fritid för stadens seniorer. De som är engagerade upplever ett socialt sammanhang och högre grad av ”livslust”.

Alla verksamheter behöver ses över i tider av ekonomiskt underskott, men vi kan se att denna verksamhet dels kostar stadsdelen lite och har mycket stor positiv inverkan. Vi ser även att organisationen lyckats engagera inte mindre än 24 volontärer att bidra med tid och kraft för att fler ska få möjlighet till positiv och aktiv fritid som senior.

Uppslutningen vid våra öppna möten, dialog med alla de som nyttjar såväl Livslust som ungdomsverksamheten, den stora brevfloden och inte minst den aktiva dialog som förts med politiker i nämnden har inte gått spårlöst förbi. Politikens legitimitet kommer ur aktiv dialog, interaktion med medborgare och lyhördhet. Vid vissa tillfällen så kan inte alltid olika intressen mötas – men denna gång ser vi att vi faktiskt kan komma de som värnar om livslust och ungdomsverksamheten i Norra Hisingen till mötes.

Vi ser därför att Livslust ska vara kvar i dess nuvarande organisering och form med anpassningar till den lokalöversyn som görs kring våra olika mötesplatser. Vi kommer därför att yrka på återremittering av ärendet för omarbetning.

Det har varit två fantastiska år som ordförande. Fyra år av idogt politiskt arbete och en massa minnesvärda ögonblick – inte minst på alla studiebesök jag gjort i vår fantastiska verksamhet.
Men mest minnesvärt och störst av alla beslut var när vi tillsammans med flera nämnder möjliggjorde skyddet för de som idag är mest utsatta – nämligen våra asylsökande ungdomar utan bostad. Tack vare Norra Hisingen, Centrum, Majorna-Linné, Angered och Västra Hisingen fick Agape, Räddningsmissionen och Skyddsvärnet pengar för att fortsätta sin livsviktiga verksamhet.

Vad kan vara större än det?

God Jul och Gott Nytt År från den avgående ordföranden.

”Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap.”

Dan före fel dopparedag

(publicerades på FB 2 dec 2018)

Då var det dan före dopparedan. Om man med det menar att dopparedagen är av talmannen angiven dag för andra omröstning i kammaren om ny regering.
– Jaså inte dopparedagen?
Ok det är dagen innan utsatt dag för andra omröstningen i kammaren. Även om det är julafton för politiknördar.

Mitt stalltips är att det behövs mera tid för att bryta ner kravlistan från nyliberalismens högre feberdrömmar till något som liknar rimlig politik. På något sätt skulle det ändå kunna vara underhållande att C och L ”kräver” att Stefan Löfvén ska genomföra allt det som C och L inte ens fick regeringen Reinfeldt att genomföra. Det skulle vara underhållande om det inte vore så allvarligt och omdömeslöst oansvarigt av inte minst Annie ”säger nej till allt som inte är jag” Lööf.

Jovars, allt handlar i det här fallet om att sätta rejält långtgående ultimativa krav för att testa motståndaren. Även om chansen att få igenom det man vill minskar med graden av orubblighet.

På vänstersidan håller V tyst om sina krav och säger ”det tar vi över förhandlingsbordet – inte i media”. Det kan visa sig bli en mycket klok strategi som om det blir regering tillslut kan ge bra payoff i ökat vänsterstöd 2022.

Att MP säger att ”utgångsläget” är att de kommer att rösta nej på varje regering som inte innehåller MP visar antingen på bristande självinsikt eller allvarlig grad av självskadebeteende. Vet inte vilket som är värst för ett riksdagsparti. Med tanke på den så kallade ”cost of ruling” som MP betalat under denna mandatperiod borde de sky makten för att istället rikta in sig på storsatsning 2022 samt att få igenom flygskatt som krav för att släppa igenom denna regering – eller något av samma principiella dignitet på klimatområdet.

Oavsett om Löfvén lyckas ro iland detta eller inte så har vi som kallar oss Socialdemokrater en rejäl utmaning under de kommande fyra åren.
Det finns en allt starkare högervridning med starkare nationalistiska drag i samhället. Det finns en mycket starkare individualism och i en rad frågor behöver vi mejsla ut nya ståndpunkter i vilket samhällsbygge vi vill ha.

Tack och lov så kan de olika utmaningarna vara det som får oss att åter igen bli relevanta. För vad är det som skänker mening med ett partipolitiskt medlemskap?
Jo, förmågan och möjligheten till politisk påverkan och politiskt inflytande.

Förväxla nu inte detta med att sitta i nämnd, bolag eller fullmäktige. Det är en form av inflytande. Det är taktik, kompromisser och anfall. Det är ”det politiska spelet”. Men politikens innehåll – den mejslar vi ut tillsammans. Om vi ges möjlighet. Om vi skapar arenor. Om vi tar oss tid.

På detta sätt stärker vi det idépolitiska grundbygget, den politiska legitimiteten, värdet i att vara medlem och möjligheten att rekrytera flera. Det är dessutom ganska så lätt att påbörja.

När vi förlorade makten i Göteborg genom tappet i valet, då frigjordes många av oss som lagt stor tid i nämnder, bolag och fullmäktige (tyvärr).
Här finns kunnande, revanschlust och inte minst en solid förankring i socialdemokratin. Med andra ord nyckelspelare i att medverka till att stärka, utveckla och inte minst kommunicera för att vinna förtroendet åter.

Vi har underbara dagar framför oss. Även om det just nu känns mest angeläget att bara blicka fram mot måndag

Tillit byggs inte mellan institutioner – tillit byggs mellan människor

(publicerades på FB den 24 nov 2018)

Sådär, då var åtminstone min stridsyxa nedgrävd ordentligt efter kalabaliken i stadshuset – eller vad vi nu ska kalla perioden mellan valet och kommunfullmäktiges möte i torsdags. Och idag läser jag i GP en artikel som försöker lägga pusslet bakom.

Fram träder åtminstone de olika spelarnas perspektiv så som man själv vill återberätta det för omvärlden. Sanningen ligger förmodligen inom såväl som bortom de beskrivningar som redovisas.

Missförstå mig inte – jag är inte apologet inför de märkligheter och de brösttoner som upprepats från rejält höga hästar på vänsterkanten. Jag har varit duktigt förbannad och upprörd. Så upprörd att jag verkat för en kraftfull S-budget inför omröstningen i somras. En budget som skulle visa vilka S var när vi stod själva. Säkerligen argumenterad för med något invektiv och resonemang om de andras krypskytte och ansvarslöshet. Jag är bara glad att de som leder vårt parti hade sinnesnärvaro nog att förhandla fram delar som skulle göra att budgeten gick igenom när andra som jag var lite för hetlevrade.

Jag har varit irriterad, frustrerad, förbannad och också besviken på de andra partierna – och det är just det som är problemet.

Häng med en bit till i texten så ska jag förklara.

Det som framträder i GP:s text – rätt eller fel – är att Alliansen slöt sig samman och vare sig var omöjlig att splittra eller samarbeta med när de insåg att vi i S-Mp-V-Fi inte skulle reda ut våra svårigheter att bygga en gemensam plattform. Därmed insåg de att de gick från att ha en hel hand med svarte-petter efter valförlusten (det var en valförlust i väljarstöd – det går inte att påstå något annat) helt plötsligt hade handen full med trumfkort.

Jag såg en kort blänkare på SVT-nyheter om förhandlingar i morse. Slötittande som vanligt på mobilen när man scannar runt efter någon ny nyhet eller vinkel på ”vem tar vem” i Rosenbad. Det korta inslaget tog avstamp i Osloöverrenskommelsen mellan Palestina och Israel. I en kort intervju med en norsk diplomat säger diplomaten att det enskilt viktigaste som hände var att han bjöd ut delegationsföreträdarna till sin fjällstuga för avkopplad samvaro.

– Varför var detta viktigt? frågade reportern
– Därför att tillit endast kan skapas mellan människor aldrig mellan institutioner, svarade diplomaten.

Jag vill verkligen uttryckligen understryka det jag tidigare har skrivit i andra trådar. Jag har under mina år som politiskt aktiv nästan utan undantag mött engagerade, pålästa, genuina, samhällsengagerade människor i nästan alla läger. Jag har samarbetat, förhandlat, slutit överenskommelser och gemensamt hållit i och hållit ut – samt släppt på kraven när jag sett att de andras interna tryck blivit för stort.

Hur kan det vara så?

Kan det vara så enkelt att tillit skapas när vi lär oss varandra – när vi lär oss vad som är viktigt och driver oss framåt. Våra partier har just nu noll förtroende för varandra och det är gott så. Men jag känner ändå tillit till de jag fått lov att samarbeta med från dessa partier.

I Norra Hisingen tog vi kontakt med varandra i den koalition som varit styrande direkt efter att det stod klart att vi inte skulle komma överens i KF. Vi var alla överens om att våra partier nu går skilda vägar – men att vi som är en produkt av den gamla överenskommelsen under den förra mandatperioden skulle hålla våra möten gemensamt året ut till den nya stadsdelsnämnden tillträder i januari. Och vi gör detta för att vår tillit till varandra är hög och vårt samarbete i stadsdelsfrågorna har varit gott samt att vi vill avsluta vår mandatperiod på ett värdigt sätt.

Så motsägelsefullt kan det vara. Jag är förbannad på de andra partierna – men de jag lärt känna i de partierna har jag lärt känna som ärliga, engagerade, pratglada och pålästa människor som sökt samma samarbete som jag velat ha.

Jag upprepar ”Tillit byggs inte mellan institutioner – tillit byggs mellan människor”.

Jag är med och väljer aktivt att gå i enskild opposition mot alliansminoriteten. Därmed kan alliansen styra men kommer också att ha möjlighet att fortsätta att styra efter valet 2022. Om inte ett alternativ kan presenteras som har större tyngd och trovärdighet i bygget av ett solidariskt, jämlikt Göteborg.

Jag är förbannad på krypskjutandet och stridslinjer som gjort det omöjligt att 2018 få fram ett politiskt alternativ – men jag vet att det finns klokskap hos individer som jag respekterar i de andra partierna.

När vi nu går i enskild opposition vill jag därför ställa en stående fikainbjudan eller dito inbjudan till lunch till politiska lik- och oliktänkande på båda sidor om (S). Jag vill vara en del i att skapa tillit mellan människor i partier som vill skapa en stabil framtid med sikte på att driva Göteborg 2022 och jag vill uppmana mina kamrater att göra samma sak.
Fyra år kommer att gå besvärande fort om vi inte redan nu börjar fundera på vilket samhällsbygge vi ska realisera i framtiden.

Budgetdebackel i fullmäktige

(publicerat på FB 23 nov 2018)

Jag ska tillåta mig ca 24 timmar av cyniskt skrivande och lite skadeglädje över händelserna i fullmäktige igår. Sen får det vara bra. Varför det får vara bra kommer sist i texten. OBS – det är en lång text!

För den som ännu lyckats undvika nyheten – eller är kliniskt befriad från politiskt intresse (vet inte om jag ska gratulera eller säga ”skärpning” dessa dagar) så fick Alliansen igenom sin budget med sina 24 av 81 mandat i KFs församling. Att de skulle få det var relativt väntat eftersom det har visat sig svårt om inte omöjligt att få ihop ett alternativ som har fler eller till och med en majoritet av rösterna. Beskyllningarna har självklart haglat hejvilt mellan MpVFi och S de senaste dagarna. Men ett mantra har hela tiden återkommit från de Rosagrönröda: ”Vi är det större alternativet. Rösta på vår budget så fäller vi Alliansen”

Så kom dagen, eller kvällen om man ska vara korrekt, då omröstning skulle ske. Inför omröstning pågick propagandan om att S kan ändra på historien och fälla Alliansen ”bara” vi (S) röstar på MpFiV-budgeten. Nätets socialistiska sociala medier var minst sagt samordnade i sin attack över hur hemska hemska hemska S är som inte ville förhandla. Hur passiva vi varit etc. etc.

När omröstningen skulle ske så inleddes det som förväntat. S budget ställdes mot MpVFi i första omgången. Det som ingen kunde gissa var dock att SD sin vana trogen bröt mot praxis och röstade på (S) budget. Det innebar att i slutvotering ställdes Alliansens budget mot S. Det blev alltså inte möjlighet för V att sitta på sina moraliska höga hästar och peka finger på S. Det blev så att MpVFi släppte igenom Alliansens budget genom att inte rösta på S-budget.

Sällan har nivån av krokodiltårar skvalat så högt i socialistiska sociala medier. Dumma dumma S som man inte kunde rösta på vars anti socialistiska budget skulle vara sämre än att lägga ner rösterna och därmed släppa fram en alliansbudget

Skräll nummer två blev när demokraterna nominerade Ann-Sofie Hermansson till posten som andre vice ordförande istället för Daniel Bernmar (V). Det ledde till sluten omröstning där Bernmar vann endast för att Alliansen röstade på honom.
Att se Alliansen defilera förbi valurnan med beklämda miner läggandes röstsedlar för en V-kandidat iaktogs inte utan visst nöje.

Så slutresultatet blev det förväntade – Alliansen fick igenom sin budget och V får lov att fylla på sin partikassa och tappert försöka slå vidare mot S i enlighet med den infama artikeln i Flamman som Thaher skrev i maj månad (har du tagit dig såhär långt i texten så är du tillräckligt politiskt nördig för att veta vad jag hänvisar till). Men utan sitt moraliska imperativ som man så väl suktade efter.

Sådär då har jag fått skriva av mig en del av den cynism och skadeglädje som jag känner och som jag tillåter mig att känna under ett dygn.

Men inte längre än så.

Vi kommer nu att bygga organisation i (S) med sikte på nästa val. Vi kommer att fortsätta att försöka bryta den blockpolitiska låsningen som fört oss fram till denna minst sagt instabila situation och vi kommer att söka samverkan som enskilt parti där helst det finns vettig samverkan att göra. Den dag som V orkar att blicka lite längre än att bara attackera närmaste grannen till vänster, den dagen ska vi söka samverkan där också.

För i sanningens namn. Jag har under de år som jag fått förmånen att verka i nämnder och bolag i Göteborg så gott som utan undantag mött engagerade, pragmatiska, sakpolitiskt uppdaterade och varma människor inom V och Mp som varit underbara att både samarbeta och vara förtrolig med. Tillsammans med Mp och V (i de flesta stadsdelar) lyckades vi bland många olika saker inte minst styra pengar till organisationer som stöttar ensamkommande trots stora politiska problem.

Vi har en välfärdsutmaning som bygger på utmaningar i framtida konjunktur, demografi, utbildning och inte minst klimat. Det finns alldeles för många mörka moln för att inte kliva upp ur skyttegravarna och reflektera över varför vi skjuter på varandra i över huvud taget.

Gårdagens strid är över. Alliansen vann. Inte på grund av storlek utan på grund av brist på samlad opposition.

Så till vida ingen mer vill pennfightas gräver jag nu ner min stridsyxa för denna gång och inriktar mig på att söka de kontakter som behövs för att skapa vettig stabilitet för Göteborg och göteborgare framöver. Jag vet att vi vill många gemensamma saker – så låt oss göra just det!

Opposition

(publicerades på FB 22 nov 2018)

Idag går vi opposition mot det svagaste styre som någonsin försökt sig på att styra Göteborg. Alliansen, eller snarare Minimalismen, ska nu upptäcka svårigheten med att förlita sig på sin förmåga till ödmjukhet.

Lägger de bra förslag som ryms i vår tanke om samhällsbygget så ska dessa förslag självklart stöttas. Vi delar trots allt samsyn med de flesta inom alliansen såväl som med FiMpV när det gäller synen på mänskliga rättigheter, barns rätt till utbildning och det allmännas ansvar för tryggt liv och ålderdom. Vi skiljer oss dock vad gäller organisations och utförande perspektivet på dessa frågor.

Vi är ett parti sprunget ur arbetarrörelsen med starka band till fackföreningsrörelsen. Alla människors lika och okränkbara värde, arbete bostad och välfärd samt utjämning av livschanser är reformtankar som nu är en omistlig del av det svenska samhället.

Detta är de idéer som vi nu bär med oss in i opposition för att bygga vår rörelse, vinna kampen om idéerna och komma tillbaka 2022.

Livslust

(publicerat den 21 nov 2018)

Det är inte varje dag man känner sig upprymd när 200 seniorer kommer på öppet förmöte för att demonstrera mot upplevda försämringar.

Kort bakgrund. Stadsdelen dras med stora underskott. Vi har tagit beslut om översyn av samtliga verksamheter – däribland våra träffpunkter och verksamheten Livslust. Inga beslut har fattats ännu utan vi väntar på återrapportering.

Inför alla våra nämndmöten i stadsdelen har vi öppet förmöte innan. Det brukar komma mellan 2-15 personer som vill diskutera namnbyte på någon väg eller lekplatsers placering. Viktiga vardagliga frågor som påverkar och berör.

Igår gick 200 seniorer från Selma Lagerlöfs torg till Mötesplats Backa Brunsbo under talkörer (vi vill ha livsluft kvar), egenkomponerade sånger, demonstrationsskyltar och facklor för att samtala med några av oss som sitter i nämnden.

Det blev manifestuppläsning, appeller, frågor, påståenden, upplysningar och ett och annat skratt.

Att få alla dessa tankar tidigt i processen var ovärderligt.

Att som politiker få sig detta till livs. Att se den kraft som finns i folkrörelse. Att få möta medborgare i samtal om förväntningar, förhoppningar och farhågor är kort och gott det finaste man kan få vara med om.

Life is good

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2019 Jämlikhet

Tema av Anders NorenUpp ↑