Vänsterpartiet har en av de skickligaste talarna som partiledare detta år i Almedalen. Jonas Sjöstedt har en talekonst och säkerhet i talarstolen som står få efter i det offentliga Sverige. Ibland har han till och med något att säga.

Till exempel att själen fryser i tomrummet. Att ett samhälle som är jämlikt är ett bättre samhälle. Att vi som kan ska ta hand om den som för tillfället inte kan. Att vara för allt som är bra och mot allt som är dåligt. 

Men det är vid ungefär denhär punkten som det hela välter över. För det går inte att äta kakan och att ha den kvar. Iallafall inte hur länge som hellst. Vänsterpartiet befinner sig i en drömsits för att växa. Man ingår inte i regeringen och behöver därför innte ta ansvar för något av de obekväma beslut som varit tvungen att tas. Man har kunnat slå sig för bröstet för alla reformer som legat i linje med de egna ambitionerna. Och ja, gratis glasögon till alla barn som behöver är en viktig reform. Men man har också kunnat gå i opposition mot allt man inte gillat. 

Vänsterpartiet har inte behövat mejsla ut en energiöverenskommelse. Man har inte behövat kompromissa i försvarspolitiska överläggningar. Man har kunnat fortsätta vara för allt som är bra och mot allt som är dåligt. Den rösten behövs också.

I riksdagen har inte de rödgröna majoritet. Inte ens när Vänsterpartiet är med på banan. Det innebär förhandling med alliansen varje gång som SD markerar att man ska rösta mot. Förhandling. Kanske ett av de viktigaste orden i svensk politik idag. I varje förhandling tar man något, i varje förhandling ger man något. När då vänsterpartiet misstänkliggör socialdemokratin för att gå i borgerlighetens ledband när man bygger majoriteter för de rödgröna förslagen är både oansvarigt och osmakligt.

Idag fiskade Jonas Sjöstedt efter väljare i socialdemokratins vänsterflygel och bland desilussionerade miljöpartister. ”Se på oss i vänsterpartiet, vi vill fortfarande. Märker ni inte att ånglokens dagar är räknade? Stå inte och skyffla kol. Häng med oss”. Det är en riskabel taktik mot ett miljöparti som redan tidigare aviserat att man kan tänka sig en mittenkoalition. Det är definitivt en riskabel taktik i ett snabbrörligt politiskt landskap där varje steg moderaterna tar mot SD riskerar att bryta Alliansen och blockpolitikens låsningar.