(publicerades på FB den 17 feb 2019)

Det är svårt att sluta fundera när väl tankarna satts i rullning. Jag har ju skrivit lite grann tidigare om hur vi skulle kunna uppgradera medlemskapet och hur vi därigenom ska kunna växa som parti.

En hel del intressanta tankar har bollats i trådarna om organisation, medlemsomröstningar och arbetarkommunernas återtåg. Det kan vara värt att återkomma till dessa tankar så småningom. Men jag tänkte ta en lite annan ingång i denna text och be om mer input.

Under förra året så hade jag den stora äran att vara ordförande i partidistriktets jämställdhets och mångfaldsutskott. Där har jag tillsammans med fantastiska utskottskollegor tröskat igenom data och fram träder en minst sagt besvärande bild.

Distriktets medlemskår har minskat med en fjärdedel. Ca 2/3 av medlemskåren är män (och har så varit konstant under den undersökta 10-årsperioden) andelen ordförande i våra föreningar ser ungefär likadan ut. (Kan ha skett ändring i och med val). Troligtvis har vi samma underrepresentation när det gäller utrikes födda medlemmar men det är svårare att fastställa.

När man sen tittar på valstatistik så tonar en helt annan bild fram. I SVT:s vallokalsundersökning från 2018 så ser man att inom samtliga åldersgrupper så är det en majoritet av kvinnor som röstar på oss.

Här finns det en hel del att fundera på.
Varför klarar vi inte av att förändra könsbalansen i distriktet? Är det något som vi gör som inte lockar kvinnor? Alternativt, är det något vi gör som skrämmer bort? Varför är det så?
Hur ska vi bättre lyckas att rekrytera och hålla kvar medlemmar som är utrikes födda?

Vad är era erfarenheter? Vad skulle behöva förändras eller utvecklas? Vad ska vi absolut inte göra mer av i framtiden?

Dela gärna med dig av tankar och dela gärna med dig av inlägget för större input – jag vill med mina kamrater i utskottet fortsätta att lägga grunden för ett mer jämställt och större parti