Vi ser ett Storbrittannien som nu vaknar upp med en rejäl baksmälla i kölvattnet av Brexit. Pundet föll som en sten under fredagen. Börsen beskrev samma utveckling. På mindre än 2 timmar försvann 200 miljarder pund från Londonbörsen. Vi kommer att se svallvågor av osäkerhet svepa runt finansmarknaden under de närmaste dagarna. Detta är bara början på den utmaning som vi alla nu ställts inför.

I Skottland och Nordirland röstade en majoritet för att vara kvar i EU. För inte så länge sedan gick skottarna till valurnorna för att rösta om sin egen självständighet men valde att stanna kvar i Storbritannien mot ökat självstyre. En av de viktigaste argumenten för stanna-sidan var dock hotet om att hamna utanför EU om man lämnade Storbritannien. Att det skottska parlamentet nu undersöker möjligheten att ånyo folkomrösta för att lämna Storbritannien och söka medlemskap i EU skrämmer både parlamentet i London såväl som det spanska parlamentet som tampas med den Katalanska separatiströrelsen. Likheterna finns så det räcker till och blir över.

I Nordirland vädrar Sinn Fein morgonluft och vill ha en folkomröstning om en anslutning av Nordirland till republiken Irland. I och med detta rubbas den känsliga balans som fredsprocessen varit inne i sedan ”good friday”. Vad detta kan leda vidare till är omöjligt att förutse, men det blir en het potatis för Camerons efterträdare.

Tyskland har ”läckt” dokument som visar på att man dragit upp hårda förhandlingslinjer inför ett eventuellt brexit. På inga villors vis ska Storbritannien få tillgång till den inre marknaden utan att det ska kosta rejält. Signalen är tydlig. ”Vi tänker på alla möjliga sätt förhindra ett strömhopp rån samarbetet – vill du gå ur kommer det att kosta och det rejält.” Frankrike signalerar samma linje.

I Labour skakar det ordentligt. Jeremy Corbin har sparkat några i sin skuggkabinett och flera parlamentsledamöter avgår från samma kabinett i protest mot sin partiledare. ”Du har inte förmågan att leda partiet igenom denna kris – principfast eller inte” är den kritik som nu riktas mot Corbyn. Krisen i Labour har pågått länge och den kritik som nu slungas mot Corbyn har viss bärighet. Han var en vag, motvillig förespråkare av EU. ”Jag är till 75% för EU” var kanske inte det mest övertygande argumentet i valrörelsen.

Cameron valde på morgonen efter omröstningen att meddela sin avgång i oktober. Samtidigt med detta meddelar Cameron att han inte tänker lämna in en utträdesansökan ur EU i enlighet med artikel 50 i Lissabonfördraget. ”Det får min efterträdare göra” sa Cameron när han meddelade sin avgång. I och med det har han strött ett oändligt farligt gift över premiärministerposten

Under de närmaste tre månaderna kommer pundet sjunka, börsen tappa mark och pressen från de övriga EU-länderna och USA vara oändligt skarp och stark. Skottland och Nordirland kommer att positionera sig samt att protesterna från unga och urbana kommer att eskalera. I det klimatet ska någon ta över rodret i ett EU-vänligt parlament och effektuera folkomröstningen och slunga ut Storbritannien i ytterligare turbulens. Alternativet att inte genomföra vad den rådgivande folkomröstningen ville är att effektivt ta död på sin karriär och sitt parti. Det kanske finns en tredje väg – att utlysa ytterligare en folkomröstning med utgångspunkt från den namninsamling som nu gått förbi 2 miljonerstrecket. Men även detta kommer att leda till avgångskrav på vem som nu än är premiärminister.

Cameron ville ta död på den främlingsfientliga flygeln i sitt parti med löfte om omförhandling och folkomröstning. Det misslyckades han med. Istället gav han livsluft åt opportunisten Boris Jonsson som i sin tur ser sin framtid gå om intet i och med att Cameron inte lämnade in utträdesansökan utan lämnade den heta potatisen vidare till efterträdaren. Jeremy Corbin ser sin position svikta på grund av otydlighet och bristande engagemang i EU-frågan.

Den enda som vunnit på detta är Nigel Farage, UKIP:s ledare. Nigel Farage som på mindre än 48 timmar efter att valresultatet redovisats backat från minst ett av sina vallöften, det om att sjukvården skulle få 350 miljoner pund i veckan om man slapp att skicka dessa pengar till EU. Så agerar en sann populist.

Folkomröstningen skulle handla om Storbritanniens framtid, men kom att kidnappas av främlingsfientliga krafter ivrigt påhejad av tabloidpressen. Genom att utmåla ett folkets kamp mot eliten och ett möjligt stopp för invandring har nu brexit bivit startpunkten för ett europeiskt ekonomiskt och politiskt kaos där ingen kommer att vinna. Den troliga utveckling är att Storbritannien kommer att bli Småbrittannien utan sitt medlemskap och att den Europeiska gemenskapen blir fattigare utan dem.