(Publicerades på FB den 8 mars 2019)

Det finns mycket att fundera på en dag som denna.
Den senaste tiden har vi kunnat se rapporter som återigen visar på ojämlikheten mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Hur kvinnor missgynnas karriär och lönemässigt och hur invandrarkvinnor missgynnas särskilt. Vi kan fundera över hur #metoo-rörelsen stärkt kvinnors röster så till den grad att gamla jordbruksministrars kränkande handlingar inte längre tyst får passera utan leder till avpollettering från riksdagen. Vi kan prata om strukturellt förtryck och heder som i olika former leder till flickors och kvinnors begränsning eller för den delen våld i nära relationer som släcker liv i förtid.

Heder, #metoo, lön, rättigheter och jämlikhet går att jobba vidare med. Men det måste på allvar finnas politisk organisation för att göra det. Och där pekar fingern tillbaka på oss själva.

Jag har det senaste året varit ordförande för Jämställdhets- och mångfaldsutskottet i vårt partidistrikt. Det kom en valrörelse som la det mesta utvecklingsarbete på is, men en sak i den analys som vi hann att göra var tydlig – vi måste ha en medlemskår som mycket bättre representerar de som vi vill företräda.

Idag består medlemskåren i vårt distrikt av 2/3 män och 1/3 kvinnor. Relationen har varit den samma de senaste 10 åren så medlemstappet har varit jämt fördelat. När det gäller nomineringskravet om varannan damernas till förtroendeuppdrag i nämnder och bolag så är vårt parti bra, men när det gäller våra interna förtroendeuppdrag i föreningar så finns det utrymme till förbättring. Snedfördelningen i vår medlemskår kommer tydligt till uttryck på våra kongresser där snedfördelning bland ombud är i princip den samma som i medlemskåren.

Låt mig vara tydlig. Vi måste bli fler som engagerar oss i politiken. Det innebär att vi inte ska bli färre män eller att vi på något sätt ska skuldbelägga män för sitt engagemang. Men vi måste ha en mycket högre andel engagerade kvinnor i partiet och DET är vårt gemensamma ansvar.
Ska vi på allvar bli en modern, aktiv och slagkraftig organisation så måste medlemskåren avspegla de som vi säger oss vilja företräda. Ska vi vara ett feministiskt parti så måste alla – män som kvinnor utan undantag – ges lika möjligheter och utrymme. Detta är en nyckelfråga för framtiden och innan nästa val ska vi ha vänt utvecklingen i en positiv riktning.

Så förutom alla Kvinnor som är och har varit starka förebilder, fantastiska kollegor och drivna politiska kamrater så tänker jag på detta den 8 mars 2019.