Försten ut på Almedalsveckan var Alliansens självutsedde härförare Jan Björklund. Numera partiledare för ”partiet tidigare känt som Folkpartiet”.
Det var en retorikglad och av Brexit klart påverkad partiledare som äntrade talarstolen i Almedalen. Istället för jobb, integration och skola så skulle han nu visa var det europeiska skåpet skulle stå genom att prata jobb, integration och skola… och Putin.

Det var med andra ord intet nytt under solen. Några saker är dock värda notera

Björklund förfasar sig över den ryska gasledningen som nu är på väg att byggas strax utanför Gotlands kust. En säkerhetsrisk i sin placering, en förlust för klimatet och en utpressningsmöjlighet för Putin enligt Björklund. Märk väl att vi pratar om den gasledning som klubbades igenom av den – just det – Alliansledda regeringen. En regering som ”partiet tidigare känt som folkpartiet” ingick i. Då var gasledningen jättebra. Idag var gasledningen jättedålig.
Det är inte tal om att gasledningen kan innebära utökad energipolitisk makt för de ryska gasbolagen, men ansvaret för ledningens dragning ligger hos Alliansen och ingen annan.

Att Björklund tycker att kärnkraften är det bästa som finns på energimarknaden, om vi nu håller oss kvar i energipolitiken ett tag till, är ingen nyhet. Kärnkraften är så bra att man klev av den blocköverskridande energiöverenskommelsen bara för att försvara reaktorernas existensberättigande. ”Sverige bygger nya kraftverk trots att energipriserna är för låga” sa Björklund idag i en passus till kärnkraftens försvar. Vad han glömde att säga är att de kraftverk som byggs är vindkraftverk och solkraftverk som successivt ska fasa ut fossila kraftverk och kärnkraft. Jag ser hellre ett antal fler vindsnurror på strategiska platser för förbättrad energiproduktion än mer avfall från kärnkraftverken som vi inte vet var vi ska göra av.

Björklund är i alla fall konsekvent på en punkt. Nämligen att skolan är ”kass”. Tror inte jag har hört Björklund hålla ett enda allmänpolitiskt tal där inte skolan varit just ”kass”. Skolan var flummig och kass under tidigt 2000-tal när han var skolborgarråd i Stockholm. Skolan var kass när han satt som utbildningsminister och skolan fortsätter att vara kass nu när han inte längre har makten. Inte ett ord om försämringarna på de yrkesförberedande programmen som han införde. Inte ett ord om den misslyckade och underfinansierade lärarlegitimationsreformen som han ansvarade för och inte ett ord om bristande förberedelsemöjligheter för skolorna när man skulle byta läroplan och skollag. Men varför skulle han nämna det, skolan är ju ”kass”.

Kanske är det på grund av denna kasshet som han vurmar så starkt för låglönejobb. Invandrare som kommer hit med bristfällig skolbakgrund ska introduceras i samhället med låglönejobb. Med ”enkla” jobb. Med jobb som inte finns idag. På så sätt urholkar han den svenska modellen med kollektivavtal. Med lönekonkurrens och med försvagade fackföreningsmöjligheter ska människor ställas mot människor. På så sätt permanentar han bristfälligt utbildades utanförskap och cementerar klassamhället. Detta i en tid när bristen på kvalificerad arbetskraft är enorm och offentlig sektor med ljus och lykta letar efter nya medarbetare.

Det finns en mycket bättre väg att gå och den har vår nuvarande regering redan stakat ut nämligen en förstärkt vuxenutbildning. Det är bara genom att utveckla människors kunskaper som integration uppnås. Det är bara genom att människor sammarbetar som allas rättigheter stärks.

Det enda Jan Björklund presterade var gammal skåpmat och inget annat. Samma oförmåga att se sin egen oförmåga, samma tröttsamma lögner om den egna förträffligheten och samma bristande förmåga att ta ansvar för vad man varit med och orsakat. Egentligen borde jag tycka att han ska sitta kvar som partiledare för att se Liberalerna krympa ihop till ingenting. Men varje regering behöver åtminstone någon form av opposition – så av den anledningen konstaterar jag:
”Jan, det är dags att avgå om du inte har mer än såhär att komma med”