”Alla jobb behövs”.

Jag förstår att det är lättare att försvara jobb än mäniskor. Människor har vilja, drömmar, ambitioner. Människor älskar, hatar och längtar. Människor strävar.
Det är inte konstigt att man som försvarare av näringslivet, som försvarare av nyliberalismen, gärna drar lans för jobb snarare än människor. Och det är detta Annie Lööf gjorde idag.

”Vi ska inte lagstifta om lönebildningen” deklamerade Annie Lööf från talarstolen i Visby idag. I meningen efter så fortsatte hon med att om Centern får makten så ska man lagstifta om en ny anställningsform. En anställningsform som ska ge de som bor i förort och landsbygd ingångsjobb. Jobb utan krav på kvalifikationer, jobb som inte ger lika bra betalt, jobb som är lagstiftade låglönejobb. Man brukar säga att politiker glömmer sina löften efter valet. Annie Lööf glömmer sina löften efter en mening.

Ju längre som talet pågick desto tydligare framträder den spricka som vi sett i Alliansen sedan Kristdemokraterna svek Decemberöverenskommelsen. En känga till Folkpartiet.. ehh Liberalerna för att de inte var med i energiöverenskommelsen. En förtäckt känga till Moderaterna för deras brist på klassmedvetenhet (jo faktiskt). Samma ultimata krav på reformer som man inte lyckades leverera under de senaste regeringsperioderna. Samma trötta gamla förslag.

Men det är bara förortens innevånare och förortens barn som kommer på tal när lönerna ska sänkas, arbetsrätten ska urholkas och arbetsgivaravgifterna ska slopas. Det är aldrig medelklassidyllens barn som ska gå otrygga lågbetalda jobb till mötes efter sin utbildning.

Att det ska vara så svårt att förstå att det är inte jobb som ger trygghet. Det är lön för jobb som ger trygghet. Det är anställningsskydd som ger trygghet. Det är den tryggheten och långsiktigheten som låter människor sträva, vilja och våga. Det är när du tjänar lite mer än existensminimum som möjligheten att satsa på framtiden uppstår. Låglönejobb är bara en effektiv åtgärd för att slå undan benen på människor.

Alla människor behövs.