Egentligen borde jag bara skriva en 2,6% lång text. Det är så mycket utrymme och tyngd KD har i den politiska sfären.  Det är så många som kan tänka sig att rösta på dem.
Från Alf Svenssons paternalistiska konservatism där han som predikant stakade ut en socialkonservativ väg till Göran Hägglunds socialkonservativa familjepolitiska fokus till Ebba Bush Thors fullt utblommade kristna högervärdering modell republikanska partiet i USA har partiet gått stadig kräftgång.

Ett tappert försök att vrida partiet höger ut för att ta det utrymme som Fredrik Reinfeldt lämnade öppet med sitt nya Moderaterna har effektivt försvunnit när nya moderaterna har blivit samma gamla moderater man alltid varit under Anna Kindberg Batra. Vad gör då KD? Hittar en ny nisch? Nej man svänger ännu längre höger ut i en allt mer nedåtgående spiral.

Det var flaggor, värderingar, hemland och ”Almedalsvänner” som strömmade ut från scenen. Detta ”Almedalsvänner” förtjänar en notis. Tidigare har SD patenterat ”sverigevänner” och gjort det till mantra i var och vartannat tal som Jimmie Åkesson hållit (och i morgon får vi nog höra det igen). I mina öron låter ”Almedalsvänner” som om man retoriskt försöker föra ut KD rätt ut i den riktigt farliga högern.

Nåväl. Tidigare under dagen intervjuades Ebba Bush Thor om åtgärder för stärkt integration och för att möta oro i förorterna. Mer poliser stod självklart högt på önskelistan men även alternativa vapen till polisen. Sedan tidigare har Ebba Bush Thor konstaterat att sådana vapen är gummikulor, och vattenkanoner.

Enligt KD är vi en värderingskris. Tilliten hotas. Dygder som tidigare tillhört fäderneslandet är på upphällningen. Förorten brinner. Men för att rädda dessa mjuka värden behövs hårda tag. Jag tvivlar på att gummikulor i förorten kommer att vare sig upprätta hennes värderingar eller leda till bättre integration.

Det var ett tråkigt tal, det var ett oinspirerat tal. Det var ett tal av en partiledare som knappt förtjänar 2,6%