I början på Juli gjorde vi som sitter i presidierna i stadsdelsnämnderna på Hisingen gemensam sak och gick ut och kritiserade Västtrafik för den påtagliga försämringen av kollektivtrafiken på Hisingen. Spårvagnstrafiken var avstängd och ersatt med bussar. Bussar som inte räckte till utan gick överfulla och ej på utsatt tid.
Svaret från Västtrafik var att det var ingen fara, allt går bra, det är inte så många som klagar. Men verkligheten är annorlunda. Många är de som vittnat om överfulla bussar, stressade förare och ett allmänt missnöje mot kollektivtrafiken. Detta då vi behöver fungerande kollektivtrafik och ett gott förtroende för densamma mer än någonsin.
Som lök på laxen så visar det sig att hela avstängningen av spårvagnstrafiken har varit i onödan då det material som man behövde för reparationer inte kommit i tid.
Det som skett är allvarligt. Extra allvarligt blir det då de som i störst utsträckning drabbas är boende i områden där kollektivtrafiken är den enda möjligheten man har till transport. Att den borgerliga majoriteten i regionen inte bryr sig om klassmässigheten i hur deras tillkortakommanden drabbar Hisingsborna är på intet sätt förvånande och jag hoppas innerligt att det sker en noggrann utredning efter sommarlättjan om hur man kunde skapa så dålig service inom ett nyckelområde för en jämlik stad.