(publicerat på FB den 14 dec 2018)

Det är många saker i den nyss antagna budgeten som gör mig uppriktigt irriterad och i vissa avseenden förbannad. Så förbannad att jag säkerligen gått till någon form av excess i någon debatt jag varit inblandad i.

Men låt oss titta särskilt på de konservativas vilja att lägga ner Jämställdhetsmyndigheten.

I de antisociala medierna (Twitter är inte alltid en rolig plats att vara på) så beskylls myndigheten att vara en plats befolkade av endast kvinnliga, aggressiva radikalfeminister. En plats där män ska tuktas och där planer smids för att alla pronomen ska bytas ut till ”hen” och att alla ska läsa minst en termin genuskunskap innan man får rösträtt.

”Härligt”, ”Underbart”, ”Äntligen blir vi av med skiten” – är uttalande som flankeras av memes med bilder på jublande folkmassor med inskriptionen ”hälsning till medarbetarna på jämställdhetsmyndigheten”….

Antiintellektuellt och djupt oanständigt mot statliga tjänstemän är vad det är.

Sanningen är ju den att myndigheten är en riktigt klok skapelse. Vi har i Jämställdhetsmyndigheten en statlig funktion som i sitt huvuduppdrag ska se om vi får effekt på de jämställdhetsåtgärder som regering och riksdag beslutar om, en myndighet som ska vara expertstöd till andra statliga, regionala och kommunala verksamheter, som ska fördela projektpengar inom jämställdhetens område och inte minst inom området kvinnors organisering samt bistå som expert inom internationell samverkan på jämställdhetsområdet.

Med tanke på att myndigheten kostar 80mkr (ungefär som en mellanstor gymnasieskola) men att utgiftsområde jämställdhetsåtgärder (som bara är en liten del av jämställdhetspolitiken) utgörs av 334mkr så är det i sammanhanget svårt att förstå varför de konservativa inte vill att vi genom en expertmyndighet ska få så bra utväxling som möjligt inom jämställdhetsområdet och de slantar vi investerar där. Det är nästan så att kunskaper om jämställdhet är ett rött skynke som genom konservativ ideologi ska bekämpas.

Jag tror att mina kamrater i riksdagen, Anna Johansson, Mattias Jonsson, Gunilla Carlsson och Johan Büser kommer att göra det de kan för att bevara och försvara myndigheten – inte minst när de olika utgiftsområdena ska behandlas i riksdagens utskott. Jag tror också att det är dags för alla progressiva och liberala krafter att göra det som vi kan för att försvar jämlikhet OCH jämställdhetsarbetets roll och status i samhället såväl som i statsapparaten.