Ok, då var dagens tragiska kongressövningar avklarade. Ett sargat parti gör sig redo att slicka sina sår och läka sig själv efter att ett förtroende har prövats och befunnits vara stukat. Kongressen har lyssnat, sagt sitt och utslaget har varit otvetydigt. I min anteckningsbok har jag klistrat in mitt ombudskort för att påminnas om att vi aldrig någonsin ska göra om detta.

Men slicka sår är det sista vi får lov att göra. Vi har ett större ansvar och en större ambition än så.

Om 84 dagar är det val till EU-parlamentet. Ett val som står mellan auktoritär nationalism eller samarbete över nationsgränser. Ett val mellan högerextremism eller mänskliga rättigheter. Ett val som bara kan vinnas genom mobilisering. Inte minst mobilisering genom socialdemokratisk politik. Vi har två mycket kompetenta och genuina kandidater från Göteborg i form av Linus Glanzelius på plats 8 på valsedeln och Mariya Voyvodova på plats 23. Jag för min del vill, hur svårt det än kommer att bli, skicka iväg båda två till Bryssel.
Men ingen av dem kommer iväg om inte vi som är engagerade skakar av oss stormen och fokuserar framåt. Vi är nu i valrörelse och väljarna behöver veta var vi står.

I Göteborg fick vi 20,4% i kommunalvalet. Ett historiskt lågt resultat. Det finns inget som säger att vi är dömda att hasa vidare i väljarmässig utförsbacke. Vi har tre år på oss att bygga organisation, rekrytera medlemmar, tända gnistan, formulera våra ställningstaganden, stärka medlemsdemokratin och utveckla våra kommande ledare.
Tre år låter mycket – men vi har ingen tid att förlora.

Just nu regerar Alliansen i Göteborg på 23 av 81 mandat. De gör det utan att behöva beröra Sverigedemokraterna, utan att behöva luta sig mot Demokraterna. De gör det utan att det kostar dem någon politisk skada. Vi måste i nämnder, bolag, fullmäktige och kommunstyrelse nu komma samman och formulera den oppositionspolitik vi ska föra. För hur konstigt det än låter så har vi ingen strategi idag som är väl förankrad. Vi får inte, enligt min mening, släppa igenom en Alliansbudget till i Göteborg utan att bjuda upp till rejäl fight och då är det mandat som räknas. Om inte vi tillsammans med andra partier formerar en grupp som är större än 23 mandat så finns inget motalternativ. Vi måste öppna upp nya samtal med de partier som delar våra grundläggande värderingar om demokrati, medmänsklighet, jämlikhet och solidaritet. Ju närmare oss som de partierna står politiskt desto bättre, men vi kan prata både till höger och vänster om oss.

I Göteborg lever man nästan 8 år kortare om man är född på ”fel” ställe jämfört med om man lever på ”rätt” ställe. Ojämlikhet dödar, snärjer in, och stjäl människors livschanser. Vi har ett ansvar att oförtrutet arbeta vidare i alla de nämnder och bolag vi sitter i. I några av dessa nämnder har vi dessutom majoritet med de rödgrönrosa. Detta blir våra skyltfönster om att ett annat Göteborg är möjligt med de medel som står till buds. Våra kamrater i dessa nämnder måste få stöttning av oss som är aktiva och av våra vänner i stadshuset i än större utsträckning.

Det fackligpolitiska samarbetet måste utvecklas. En jämlik stad kräver en jämlik arbetsmarknad där rättigheterna för den som har ett jobb stärks och möjligheterna förbättras för den som står utanför arbetsmarknaden. Kommunal har visat att inget samarbete någonsin kan tas för givet. Och i ärlighetens namn kan jag förstå deras ställningstagande i ljuset av 73-punktsuppgörelsen mellan S, Mp, C och L. Jag står bakom den ingångna uppgörelsen, det var det pris vi fick betala för att spräcka Alliansen och marginalisera Sverigedemokraterna på det nationella planet. Men det är mycket i den politik som regeringen ska föra som på inget sätt är i närheten av att vara Socialdemokratisk politik. Vi tillsammans med våra fackliga kamrater måste mejsla ut och förbereda den politik som ska föras efter valet 2022. Vi är alla delar av samma folkrörelse, av samma arbetarrörelse.

Listan kan göras längre. Klimat, integration, sjukvård, bostäder, migration, skola, försvar – kort sagt inom varje politikområde, samhällsarena, och sammanslutning behövs vi igen.
Trygga, starka och stolta.
Du och jag behövs.

För här kommer pudelns kärna. Idag röstade vi om ett förtroende. Utslaget från kongressen var tydligt. Fyra av fem delegater valde det ena alternativet. En av fem valde det andra. Jag hyser den största respekt för allas ställningstagande, för det finns inga bra eller dåliga socialdemokrater. Det finns bara socialdemokrater.
Jag avundades ingen av alla de delegater som ställdes inför vad som synes vara ett omöjligt val. Men jag vet att hela partiet – alla medlemmar – alla engagerade goda krafter behövs om vi nu ska ta oss an det nya politiska och organisatoriska landskap som ligger framför oss. För ska vi ta oss an ett enda av de ovanstående områdena kan vi inte vara ett fyra femtedelsparti – då kan vi bara vara en stark välfungerande socialdemokrati.

Jag är beredd att ta den utmaningen om vi gör det tillsammans.